Det bidde ny medicin...

...och det det bidde en utmaning att ge denna medicin...

Sonens hosta har varat i en evighet( typ två månader) och nätterna är relativt sömnlösa... Efter att ha avvaktat, vilket man alltid ska göra enligt sjukvården, så insåg vi att det ändå var dags att göra ett besök på VC. 

Diagnos: infektionsastma. Förhoppningsvis är det något som sonen växer ifrån, men brås han på oss andra, så lär han tyvärr få lära sig att leva med det.

Såååå, nu inleds en kamp två gånger om dagen. Han gillar inte att andas i manicken som ger honom panik :(... Han är så fruktansvärt besviken på oss som gör honom så illa...

Grå dag...

...långsam dag. 

Familjen går på sparlåga en dag som denna.

Mannen har intagit viloläge (nerverna i halsryggen bråkar extra mycket i dag), jag försöker skriva på hemtentan och sonen är allmänt uttråkad... 

Inte ens popcorn livar upp stämningen hos oss i dag...

Vaniljmuffins!!

Jacob älskar att baka muffins :). Jag anar att det är smeten som lockar, men han är väldigt duktig på att hjälpa till att blanda ihop den. 

Världens bästa recept på vaniljmuffins har jag hittat på nätet, men tyvärr blir källhänvisningen ofullständig, kan inte för mitt liv hitta den nu när jag googlar :(. 

Vaniljmuffins:

Vispa ihop 2 ägg, 2 dl socker och 2 tsk vaniljpulver.

Rör ner 200g smält smör och 2 dl vaniljyoghurt.

Sikta i 5dl mjöl blandat med 2 tsk bakpulver.

Rör till en klumpfri smet.

Räcker till 12 stora muffins.

Grädda i 180 grader, i ca 20 min.

Muuuuums!! 

Blanda gärna i blåbär eller annat gott.

Grannarna har shoppat runt i Amerika i två veckor...

...och i dag träffades vi för att höra lite hur de har haft det. Vi fick presenter! Hihi, presenter from over there ;).

Grannfrun, som vet precis vad en kvinna uppskattar, lämnade över en burk från Victoria Secret ;). Yammi! Luktar mums!

Jacob fick också presenter :)

 Och Rickard. Halloweengodis ;)

Veckosallad...

...är väl ändå hösten mest prisvärda och älskvärda sallad? Så gott och lätt att göra, det passar mig att förbereda för hela veckan ;).

Receptet fick jag av en väldigt trevlig kvinna som tidigare var min enhetschef på förlossningen i Malmö. Och allt görs på en höft, liksom ;).


VECKOSALLAD:
Koka upp:
1 dl rapsolja
3/4 dl socker
3/4 dl vinäger

Strimla ett lagom stort kålhuvud. (Modell mindre)
Blanda med två rivna morötter och en röd paprika.
Häll den ljumma vinägerblandningen över kålsalladen och blanda väl. Salta och peppra (svartpeppar)
Förvara veckosalladen i kylen under veckan,

Njuuut!

Grått...

Cyklar hem från bussen i ösregn. Manickens Linus-Ida påstod att " när det regnar så är det änglarna i himlen som gråter"- i dag kändes det mer som att änglarna pissade på mig( om ni ursäktar mitt något grova ordval).

Vissa dagar är det så, det gråa tar över- och i dag har allt varit jämngrått.

Visserligen gick presentationen i skolan som beräknat, lagom bra och godkänd, och visserligen så har jag världens bästa familj, släkt och vänner, men...i bland så känns det som om det kan kvitta :(. 

Livet på en pinne.

Vem har snott vår son...

...och vem är busen med mundiarré, som vimsar runt och frågar tusen frågor varje minut???
Från en dag till en annan så Jacob plötsligt blivit FYRA år med stort F. Han ställer följdfråga på följdfråga och han vill veta ALLT. "VAD är det, mamma?" "VARFÖR gör du så, pappi??" VEM är det, mamma?" HUR gör man med detta, mamma?" Inga förklaringar duger...
Vi njuter... och vi häpnar... Och vi blir irriterade ;). I några minuter i alla fall.


Wilma, the dog, är i skrivande stund nyopererad. En juvertumör bestämde sig för börja växa hejdlöst efter förra löpet, den var äckligt stor och började besvära damen. Ett tag var vi rädda att det inte skulle vara lönt att åtgärda, men efter samtal med veterinären så bestämde vi oss för att ta bort knölen. Ingen analys, ingen behandling, lungorna röntgades och de var utan metastaser :). Alla blodprov såg fina ut och Wilma, the dog, har nog några år kvar i livet. Kanske dyker det upp nya knölar, men den dagen den sorgen...
Lite nervös var man dock inför op. Nervös för Wilmas välbefinnande, och nervös för vad kalaset skulle kosta. Vi har naturligtvis en försäkring ( Agria), men man har alltid en fast självrisk och en rörlig självrisk. Utan försäkring skulle kostnaden bli 17500... Efter reglering hos Agria så fick vi betala 4100kr, klart bättre än 17500-men ändå en stor summa när man redan sedan innan( av olika anledningar) tömt sin buffert...


Mannen kämpar vidare med sitt diskbråcksliknade besvär i nacken, att gå och vänta på ett samtal från operationskoordinatorn är drygt... Att inte ens kunna bära matpåsen från affären ut till bilen är deprimerande och frustrerande.

Offentlig förvaltning...

...intressant och nyttig kunskap. Men min hjärna måste uppgraderas tror jag, verkar liksom lite ont om plats just nu 😳

Vilken morgon...

...jag njuter trots knasmage och annat elände :).

Vindstilla, milt och fågelkvitter delux.

Lycka är att stå mitt i detta lugn med kaffe och tomma tankar.

Jäkla diskbråck, jäkla baskelusker...

...och åt pipsvängen med IBS-magen!
I början på förra veckan vägde jag ca fyra kilo mer än vanligt, magen var uppsvälld och öm, halsbrännan från hell plågade mig och ingenting smakade gott. Som vanligt var det inte orsakat av något speciellt, jag åt och drack som vanligt, troligtvis var det lite inre stress som avfyrade startskottet...
I dag, måndag 29 sept, är jag inne på min andra dag med symtom på återställning av normaltillstånd... Men innan något blir bättre så blir det ofta lite sämre. Jodå.
Är alltså inne på dag två med operation "ta igen antalet förlorade toalettbesök på så kort tid som möjligt". Lalalalalala, 96% av min vakna tid tillbringas på toaletten... Inte läge för att ta sig utanför huset, att sitta på en buss är otänkbart. :(
Men jag väger fyra kilo mindre än förra veckan ;).
Så, i dag blir detta att jobba/skriva hemifrån. Dels pga min skruttiga mage, och dels pga mannens brist på rörelseförmåga. Stackaren blir nog hänvisad till ryggläge/soffläge även i dag. Så drygt, så psykiskt påfrestande .:(

Söndag...

...en slö dag.

I dag slappar vi. Jag slappar för att jag kan, Rickard för att han måste och jacob för att han vill ;).

Rickard har helt ofrivilligt intagit ryggläge i soffan, diskbråck och ömma halsryggsmuskler har övertaget i dag och orkar yrsel, smärta och illamående om han försöker sitta upp. :(

Själv ska jag snart återuppta mina hemuppgifter-  fakta om HSAN...., men ännu har jag några minuter kvar att göra absolut ingenting...

24 timmar på ett dygn...

 ...it is not enough! Jag behöver typ 35.... Just nu.

Jag är studerande. På heltid. Det är såå jäkla kul och jag har underbara klasskamrater :). 

Jag gillar att läsa. Verkligen. Men jag har aldrig studerat på högskolenivå. Det märks. Det känns. Skriva rapport med analys och resultat...  Whaaat?!

Utbildningen är baserad på PBL. Problembaserat lärande,  med stort studerandeansvar. Yes. Det har gått fyra veckor in på terminen, och NU förstår jag vad detta innebär. Det innebär att jag behöver fler timmar på dygnet!!!

Just i dag mår jag skit. Feber, snor, ont... Det är väldigt synd om mig :(. Det är dessutom så dålig tajming, rapportinlämning på fredag... 

Dags för nya panodil, en dusch nässpray och en näve halstabletter...

See ya.

Falsk säkerhet?

Solen skiner, Rickard och Jacob badar och har roligt, vi är på Ölands djurpark :). 

Själv har jag haffat en solstol och sitter och njuter av solens varma strålar som emellanåt letar sig fram mellan molnen.

Fast att Rickard badar med jacob så har jag full koll på honom... Och alla andra barn... Huvudet går som en elvisp. De andra barnen är inte mitt ansvar, men vill ändå ha koll...

Jacob har inga armpuffar, ingen simring, han har bara badbyxor. Många andra barn har allt ovanstående, men ingen närvarande förälder... Tror de verkligen att dessa armpuffar är ett substitut för en ansvarsfull förälder?

En del av barnen har både armpuffar och närvarande förälder, tack och lov :). 

Har just förlikat mig med...

... att mitt uterum aldrig kommer att se ut som bilden jag målade upp när jag planerade det... Men detta skriver jag med ett varmt hjärta och ett leende på läpparna. Titta på bilderna, ni förstår säkert varför. <3

Framtiden

Verkar innehålla en del.

Jag ska alltså börja en utbildning till hösten och sonen siktar på en karriär som fotbolls-, och/eller friidrottsstjärna :).

Om vi börjar med mig: den 25 augusti så startar vård- och hälsoadministrations utbildningen på Lernia vid MAH, och jag är antagen!! I fyra terminer ska jag utbildas till en helt ny titel och ganska annorlunda inriktning. Spännande, skrämmande, nervöst och intressant :). 

Detta innebär studielån och tentor... Men, kan andra så kan väl jag...

Sonen, däremot, har ju några år framför sig innan han behöver tänka på hur hans vuxna liv ska se ut. Men, varför vänta, han har sina planer klara! För hans del så är idrott framtiden, han ska bli proffs. 

Enda problemet är att välja...; friidrott eller fotboll? Tiokampare eller nya Zlatan? 

Mamma undrar vilket av det som kan ge henne ett hus med strandtomt...

 Kanske blir han rent av byggare...

Fy fan vad jag är bra :)

Jag kom in på utbildningen!!!

Intervjun på Lernia...

...gick över förväntan, fick besked om att mina testresultat låg i bland de tio bästa, typ... Jiiihaaa! Chansen för att få en plats är god, men, som sagt, 500 sökande till 30 platser...

Intressant föreställning ...

...när jacob gör allt för att inte somna... Trots att John blund slängt tonvis med sand i ögonen och därefter hängt sig fast i ögonlocken för att tynga ner dem...

Han sjunger sång efter sång, pratar osammanhängande och fixar och donar med ben och armar, hihi. Sätter sig upp, lägger sig ner, sjunger högre och högre...

... Och plötsligt blir det tyst. 

Tills att snarkningen tar över. 

Älskade busfis :)

Provet på Lernia...

...gick nog ganska bra, nu är jag kallad till nästa gallring- en intervju... 

Jag försöker att förbereda mig så gott det går, har ju ingen aning om vilken sorts frågor som dyker upp.

Kanske är de av anställningsintervju-karaktär...: " beskriv dig själv med tre ord, vad är du bra på? Vad är du sämre på? Är su stresstålig? " 

Huga....

Min man...

...är jätteduktig på att koppla av framför tvn, det är inte mycket som kan få honom att resa sig när han parkerat rumpan i fåtöljen ;).

Men icke i kväll.

Han vandrar runt som en osalig ande, dock inte lika tyst. Han grälar och ropar. Högt.

Men inte på mig.

Det är final i Champions league ;). 

Hala Madrid! 

Buzzador

Jag gillar det här med att buzza ;). Nu är jag med i kampanjen "guld brev". 

Eftersom jag har några gram udda guldsmycken hemma så -why not? 

Sagt och gjort, de är dokumterade, lagda isäkerhetspåse och ska skickas rekommenderat i morgon- portot betalt ;). Nu återstår det att se hur mycket det är värt... Semesterkassan är kanske fixad :). 

Prov, möten och avslag på ansökan.

Provet gick nog bra, ordkunskap och läsförståelse på svenska och engelska. Engelskan var märkligt nog lättare än svenskan, måste erkänna att en del av de svenska orden hade jag aldrig hört förr... Deducera? Nope, aldrig hört...

Nu väntar ett par veckor av väntan på att ett mail ska ramla in, förhoppningsvis med orden om att jag har gått vidare till nästa gallring- intervju... 500 sökanden till 30 platser... Jahapp.

Ansökan om praktikplatser i sommar har fått avslag, inte den mest optimala årstiden att söka arbetsträning ;). 

Men skam den som ger sig. 

Lernia

Jaha, här sitter jag nu med min latte och min ajfån och väntar nervöst tillsammans med ett tjugotal andra. De ser minst lika nervösa ut ;). Flertalet sitter med sin mobil och uppdaterar FBstatus, bloggar eller något annat :). En märklig syn hihi.

Skitnervös!!...

...på ren skånska...

Jag har sökt in på en del utbildningar i höst och har fått besked på att kag är utvald till första gallringen i en av dem: vårddokumentation.

I morgon ska jag på information och göra två tester på Lernia i malmö. I svenska och engelska. 

Jag har inte funderat på detta så speciellt mycket tidigare, men NU är jag rejält nervös! Vem ska jag slåss mot? 

Liknelsen som fick terapeuten att skämmas...

Med anledning av ett tidigare inlägg så tänkte jag berätta om ett litet samtal som jag hade med min terapeut...

Vi pratade om att varva ner, mindfullness och annat smått och gott. Försökte förklara "sorgen" över att våra tjejer kanske aldrig kan känna samma känsla som så många andra ungdomar, söka extrajobb, fixa extrapengar för att kunna köpa det där lilla extra. Att de redan har den där inkomstkällan som innebär att du absolut inte ens får försöka tjäna en endaste extra krona, trots att du kanske klarar just den arbetsuppgiften, t ex passa hundar och barn mm. Då ryker din ersättning, den lilla ersättning som de förväntas leva av.
Vi pratade också om den heltidstjänst som jag har i hemmet, dvs jag hjälper tjejerna i myndighets och pappaersdjungeln. Han undrade om jag ställt krav på att de ska göra det själv, utan min hjälp, de är ju trots allt vuxna.
Jag är inte dum, ingen curlingmamma, de har fått ta över i peroider. Undertecknad vill ju gärna slippa ;).
Reslutat? Katastrof.

Jag drog följande liknelse för mannen i stolen mittemot:
Att be dottern att ringa upp olika myndigheter är ungefär som att be en enbent person att gå med två ben. Med dessa två ben ska personen klättra uppför världens högsta berg och däruppe på toppen väntar avrättning.. Dum liknelse? Nope. Precis så är det. Och eftersom hon känner så , fördröjer hon gärna sin egen avrättning så länge som möjligt...
Precis så är det.

Buzzningsdax!

I dag hamnade ett stort paket i brevlådan, det är buzzningsdags :).

Denna gången handlar det om kattmat och kattgodis :). Gissa om jag är poppis hos smulan ;).

Kalvinknatet.

Så här glad är man när man kommer i mål efter ett 400 meters-lopp och klarade hela sträckan utan att distraheras eller stupa :). 

Älskade lille underbara kille!

Vid mållinjen stod hejarklacken och alla var så stolta! Mamma, sandra, Johan, Amanda, mormor, farmor och farfar. Tror att alla fick en liten tår i ögat när han sprang i mål och strålade av glädje :).

Dagens frukost...

...en dos Bricanyl och lite allergimedicin. 

Hade hellre vaknat till fågelsång eller något annat trevligt än andnöd och svidande ögon. 

Solen skiner, fåglarna kvittrar...

...och här sitter jag inomhus och tycker väldigt synd om mig själv. Här sitter jag och knaprar antihistamin och avverkar näsduk efter näsduk, ögonen är vackert röda och svullna och näsan likaså. Luftrören piper och huvudet värker... 

Fattar ni hur synd det är om mig?? :-O

Jag är sjukskriven på heltid...

...men jobbar samtidigt heltid...

Nej då, jag lurar inte fk eller staten. Jag får inte dubbelt betalt.

Just nu tillbringar jag mycket av min tid med att ordna möten, ringa myndigheter, ta reda på fakta och se till att allt rullar på och att ingenting går fel. Precis som alla andra i vardagslivet. 

Men mina dagar är fulltecknade. Jag fixar och donar och försöker hålla i sär fem personers möten, intyg, avtal och en massa annat. 

Hur ska jag hinna jobba??

Varje kväll när jag lägger mig för att sova så rusar tankarna. Jag går igenom dagen och försöker komma i håg morgondagens måsten. Och varje kväll kommer jag på saker som jag faktiskt glömt att göra...

Det är intyg som skulle skickats, rullstol som skulle lämnats tillbaka ( vr fan är de papperna då??), larm som ska avboka, samtal som skulle ringts...

Min hjärna funkar inte som den gjorde för några år sedan, men jag Hr fortfarande inte accepterat det. Har börjat anteckna och skriva ner, vilket resulterar i lösa lappar överallt... Som kommer bort.

Hur sjutton ska jag hinna jobba???

Omöjligt eller givande...

...projekt??!! Vad har jag gett mig in på?

Feberfrossa, panodilsvettningar...

...och oj, vad ynklig jag kände mig... ;)

Som tur varade det bara ett dygn (!) och nu är det bara förkylningen kvar :)

Jacob sov hos Sandra och Elvis sov hos Amanda , så jag kunde slappna av och bara sova ;). Wilma, gamla tanten, har gärna sovmorgon och njöt av lugnet.

Idag har jag inspekterat mina blommor och annat. Älskar mina blommor, den enda sorten som trivs i våra fönster.

Snart påsk...

...och det vankas pyssel och god mat :). Påskpysselnivån har varit låg de senaste åren, men nu när sonen börjat fatta lite om påsken, så känns det roligt igen. Vi kör ingen info om Jesus och den biten, vi håller oss än så länge till påskkärringar, kycklingar och ägg ;). 

Döttrarna har ärvt mormors pysselgen och det tackar vi för, de får ta den värsta biten hihi.

Mötenas tid är här.

Som sagt. Framtiden är oviss.

Nu börjar mötenas tid. Möten som ska lösa framtidens gåtor.

Yeah, right.

Det är om möjligt ännu rörigare nu.. 

Allt ska stämma, alla instanser har sina rutiner och tycken. Det känns lite som moment 22. Många olika instanser, men de rör sig lite utanför min bubbla. De är inte synkade, och jag ska försöka få ordning på i vilken ordning allt ska ske, hur det ska ske och samtidigt se till så att jag inte hamnar i en gråzon utan ersättning...

Förra veckan var det avstämningsmöte på previa. Lämnade mötet med fler frågetecken än när jag kom. 

I dag är det fackets tur att ge info... 

Once in a lifetime-moment...

...och jag glömde att trycka på REC!!!

Tänk er scenariot: Jacob sitter med stor skål med chips i famnen och äter den ena chipsbiten efter den andra. Sovandes!! :)

Det var ju liksom som gjort för att spelas in... Så gullig;). När jag la honom ner i soffan så "höll" han fortfarande i skålen och fumlade efter nya chips , hihi. 

Detta kommer att ta tid att komma över :-/.

Kalkfobi?

Njä, kanske inte fobi, men väl en stark "ogillar-känsla"! Jag provar alla nya medel som står på hyllorna ute i handeln, men har ingen favorit än. 

Nu fick jag chansen att prova och buzza om MrMuscle antikalk, och så klart tog jag chansen ;). 

Så, upp till bevis, Mr... Jag är kräsen och kritisk ;). 

  

Svårt val?

Jacob var på förskolan i går, första gången på två veckor pga feber och annat. När jag hämtade busen så kräktes ett annat barn mitt framför mina ögon... 

Hur gör vi i dag?... Ska han dit och riskera ännu en eller två veckor med sjukdom eller ska vi bli hemma och hålla tummarna för att han inte redan är smittad...?

Svårt val. Eller inte? 

Vårtecken :)

Äntligen ser vi tecken på att våren har kommit. Hoppas och håller tummarna för att vi slipper bakslag i form av snö...

 Nu är det ju dessutom dags att klippa lavendeln, allt enligt alla de sidor som jag hittat via google... ;)

Hund till salu...

... Billigt vid snabb affär... 

Wilma löper, inget konstigt med det. 

Elvis märker att wilma löper. Och är sååå dryyyg!!! Vi har inte haft tid eller råd att kastrera loppboet än, men tänkte väl att allt är ok om vi bara delar på dem. Har dem i olika rum.

Nope.

Elvis har nog inte sovit mer än fem minuter sammanlagt de senaste dygnet. Den pilske lille hårbollen springer fram och tillbaka, flåsar som en galning och gnyr mest hela tiden. Tungan hänger som en slips och ögonen är som pingisbollar... 

På natten ylar han, gråter för att han inte komma till... 

Håll ut.. Det varar bara ett par veckor Lotta... 

Framtiden...

... är så väldigt oviss just nu. Jag vet inte om jag kommer att kunna arbeta kvar inom vården, mitt yrke sedan -90,som alla vet så är undersköterska inget framtidsyrke. Lite oroligt och sorgligt är det ju, men jag är öppen för förslag, jag tror att jag kan passa in på andra ställen.
Ibland sitter jag och tänker på hur mycket jag har lärt mig genom åren som undersköterska. Åren på intensivvårdsavdelningen gav mig mycket kunskap, man lärde sig nya saker hela tiden. Att vårda en sjuk människa i respirator innebar för min del att jag ville lära mig ALLT om detta. inte bara hur personen skulle skötas, utan även VAD som händer i kroppen och VARFÖR. Sjuksköterskor, läkare och undersköterkekolleger på IVA var fenomenala lärare. Jag lärde min massor, och gissa om det är bra nu när man helst ska vara frisk för att kunna vara sjuk. Som patient ska man helst sätta diagnos på sig själv...

Vad skulle jag gjort utan den där lille treåriga busen som ständigt avbryter mina funderingar? Han hindrar mig att försvinna in i jobbiga tankar.

Och se på fan.. Hon har målat naglarna!

I ett försök att få mig själv att sluta att bita på fingrarna ( inte naglarna, det är ju äcklig), så gav mig på nagellacken... Just nu biter jag så mycket att fingrarna svullnat och blöder... 

Trädgårdsplaner...

Nu börjar reklambladen med trädgårdsinspirationer att ramla in... Jag blir så sugen på att fixa, sen gäller det bara att fullfölja projekten... Min stora svaghet. Att fullfölja och behålla intresset. Är det därför som mitt intresse för scrap plötsligt sjunkit till noll. Blir stressad av att se alla papper, dies, pennor och annat...

Hur som helst, i år så har mannen och jag lite planer för vår stackars trädgård. Men inte för stora. Lite odling, dels för Jacobs skull och dels för att vi måste prova ;). Lite örter, grönsaker och bär. 

Fortsättning följer 

Vardagslyx...

Smakar det så kostar det, så är det, och man unnar sig sällan någon lyx. Som tur är så varar bra grejer länge, och har man tur så får man fina saker som gåvor ( tack , underbara svägerska). 

Det behövs inte så mycket, men det är gött att kunna ta hand om sin hud som drabbats av jordens tyngdlag..

Proactive, som faktiskt fungerar!

The body shop, underbart!

NU...

... , efter 5 dagar med feber, så kom förkylningen... I dag är Jacob återigen blek, matt och förkylningen tog fart i natt. Seeg feber, håller sig runt 38,5. Nåja, bara att acceptera och stå ut med en liten irriterad blekfis som just nu bråkar om det mesta ;).

Jag gissar att dagen kommer att innehålla en mix av tjat, "Art Attack", spel på plattan och mys.

Årets första...

...grillning! Kotletter med glaze a' la Leila, hasselbackspotatis och annat gott :-). 

Mums. Grillat ÄR godast! :)

Sjuk.

Alltså. Visst är ja glad att det inte handlade om något Calicivirus denna gången, jag slapp en mardrömsnatt med kaskadkräkningar i sängen mm, men jag som har lite kontrollbehov, vill liksom ändå veta varför han kräkte... EN kräkning på torsdagen, pigg på kvällen. Febern kom på natten, hade 39 grader hela fredagen. Pigg på kvällen... I dag, lördag, så är han pigg och glad-känns inte ens febrig... Vaknade TIDIGT (bläää) och har varit i full gång sedan dess. Men vill helst inte springa rundor, sitter helst ner, det gör ont i benen... Hm... 

Är det bara en av hans återkommande febertoppar? Men varför kräktes han då??
Varför har han ont i benen?

Det är jobbigt att ha kontrollbehov. Det sliter... ;)

"Jao vil hao min tellefån, mamma!!"

" Jao ska skriva till mormor. Vi ska komma dit, tycker jao."

Ok killen, vassego ;)

Uppdatering

Jacob kräkte inte fler gånger, men nu ligger han med 39 graders feber och vägrar äta eller dricka :-/. Får väl hoppas på att magen bara reagerade på något... Fortsättning följer. 

Och plötsligt så hängde den där...

... den där lappen som alla föräldrar fasar... Inte den där lappen om föräldramöte, nejnej, ni vet den där som lyder: "Vi har kräksjuka på avdelningen!"
Blääää.




Just nu ligger Jacob i soffan med spannen redo på golvet, kräkpåsarna ligger på soffbordet och hushållsrullen brevid... Han har kräkt för första gången på nästan tre år... Nu återstår bara att se om det kommer fler omgångar eller det bara var något han ätit... (Jo, ellerhur?...)
Nu sover han, undrar om jag oxå vågar sova...

lånad bild från sr.se

Det pratas mycket....

... om pensionärer som efter ett helt arbetsliv får leva på gränsen till fattigdom. Så klart så tycker även jag att detta är oacceptabelt och jag förstår deras besvikelse, dessutom så kan jag inte låta bli att undra om det finns pengar åt min generation när vi går i pension...

Jag läste om en dam som har 8800 kr netto i månaden, hon var förtvivlad och undrade hur hon skulle knna klara sig utan mannens inkomst.
Min dotter har ut 6200kr i månaden, efter skatt. Som pensionär så äger du kanske din bostad, du har gjort en del i ditt liv och har haft möjlighet att unna dig något.
Att vara 20+ och ha drömmar är inte lätt med en inkomst på 6200kr varje månad. Att unna sig något finns inte på kartan... Att dessutom vara sjukskriven och inte kunna jobba extra underlättar inte.

Bara en liten tanke som dök upp när jag läste om alla pensionärer som jämrar sig. Jag vill absolut inte bagatellisera deras problem, bara tillägga att det finns andra som faktiskt har det sämre..

En dag i telefonsamtalens tecken...

...torr i munnen ;).

Nu för tiden så måste denna svensken ha allt uppskrivet på små komihåg-lappar, allting kasar nämligen denna teflonhjärnan. I dag var det många små lappar...

Fk

Folksam

VC

Barnreuma

Arbetsterapeut

Mm mm

Man blir liksom trött på att höra sig själv till slut.... Men det är en bra känsla när det är gjort, sen ska man bara se till så att alla samtal leder till något ;).

Ett litet samtal till reuma..

... står högst på min "attgöra"-lista. Tyvärr.

Eftersom Knatteskuttet var inställt pga sportlov så fick åkte Jacob, Sandra och Johan till Kulhuset istället, han älskar att få lov att klättra och busa rundor där. :). Han var mer än nöjd och somnade gott på kvällen. 

Men i natt sov vi knappt nånting... Han har gråtit och ojat sig, vridit sig i sängen och klagat på att det gör så ont i knäna. Stackars lille kille... 

OM han nu har EDS så vet vi ju att han behöver bygga upp sina muskler för att hålla lederna stabila, men då måste man ju kunna röra sig utan smärta. Kanske blir det ännu en kontakt med barnhabiliteringen, ortroser hade nog varit en bra grej här, men kanske inte sådana som Forrest Gump och stora syster Sandra fick... 

Usch, det var ju detta man var rädd för.

En märklig dag.

Min födelsedag.

Man kan inte vara på topp varje dag, i dag är en sådan dag, det kryper i kroppen och stresståligheten ligger på -5.
Hittade en kliande prick med en märklig halvmåneformad rodnad på den tjuriga "villintetilldagisidag"-killen och beslöt mig för att låta den tjuriga busen bli hemma. En ledig dag, liksom.
Men det är inte kul att vara hemma med en mamma som blir irriterad när man tjatar om olika Wiispel och som blir ännu mer irriterad och arg i blicken när man ändrar önskemål om frukost för fjärde gången... Han fattade vinken och bestämde sig snabbt för ostmacka och mjölk.

För att inte låta den märkliga känslan ta över, så hämtade vi upp Sandra och styrde mot McDonalds för att fika och leka. En mysig stund som övergick i tårar och förtvivlan när vi vuxna bestämde att det var dags att köra hem... Som plåster på såren fick lillebror följa med storasyster hem för att baka pepparkakor. <3 p="">
Och den märkliga känslan är kvar. Det är min födelsedag.
På Facebook fullkomligt ramlar gratulationerna in. De öser lovord över mig, jag som aldrig kommer ihåg att gratulera någon... För varje gratulation som kommer så blir jag gladare och samtidigt ledsnare. Varför? Vet inte!
Ålderskris? Trött?

På vägen hem från Sandra så ser jag att dimman har börjat komma in från havet, lite mysigt-men vill ju ha sol.
På åkern brevid huset har några svanar hittat en extra sunkig plätt bland lera och ogräs. Lite längre bort, med dimma som bakgund, ser jag rådjuren som står så ståtliga och raka. En vacker bild.

Ny favvo!

Inte alls mjölfri och säkert inte nyttigt, men så lagom och så gott :).

En innehållsrik dag...

...en trevlig kväll...

...och en jobbig natt :-/. 

Jacob var på sin första "idrottsträning" i dag tillsammans med Sandra. En gång i veckan ska han få prova på olika idrotter, på lek förstås. Han hade jättekul, och sen blev det fika och lek på McDonalds :).

Eftersom Sandra inte riktigt hade lekt färdigt så blev det en timmes bus på lekhuset också, helt i Jacobs smak :).

Efter att vi ätit kvällsmat så spatserade Jacob och Amanda i väg till Willys för att inhandla lite gott att smaska på, ett måste när man ska titta på Mello och QXgala :). På vägen hem somnade jacob i vagnen, en nöjd och belåten liten man.

Nu är kl 00:43 och Jacob har precis slumrat till, men han gnyr, jag tror att han vaknar snart igen:-/. Kl tio vaknade han av att det gjorde ont i hö knä... I två timmar den lille trötte mannen försökt att somna, men smärtan är jobbig :(. 

Det var detta dom jag hoppades på INTE skulle hända. Symtomen liknar mer och mer de symtom som dök upp hos sandra och Amanda. 

Jag fick lära mig att ALDRIG skylla på växtvärk.

Hm

Det var ju det jag sa...

...när en del klagade över bår snöfria jul... Vintern kommer inte förrän i jan/feb. Så har det alltid varit. Vi var alltid insnöade lagom till min födelsedag, vi visste aldrig om Malmöfolket skulle kunna komma och fira mig. Bara att gilla läget, antar jag :/.

Meeen..,

...ibland är det som kommer i brevlådan fullständigt livsfarligt, både för ekonomin och hjärtat. 

Vilja, vill ha, VILL HA!!! :)

Funderar på att ringa panduro och be dem att sluta skicka till mig!!!

Klockan är... Gäääsp...

...23:45...piiip...och här sitter jag och jacob i soffan med varsin iPhone. 

Jag jagar precis bakat färdigt frukostbullarna och baguetter, och Jacob försäkrar mig gång på gång att han faktiskt inte är trött. Han somnade i bilen på väg hem från sjukhuset, middagsvilan blev därför en aning sent :/. 

Sov gott allihopa. 

Zzzzzzzzzzzz

Jack nr. 2...

...denna gången i bakhuvudet...

Låt oss hoppas det bara blir ett jack om året... Då har han fyllt kvoten för i år redan. 

Eftersom stripsen inte ville fastna i håret så fick vi tar en tur till akuten för att limma såret. Jacob var jätteduktig och fick välja ur lådan. Han valde två fina "armband". 

Harmoniska färger skapar lugn...

...och harmoni :). 

Älskade mamma har sytt för fulla muggar efter att jag fått nya inredningsidéer :). 

Är sååå nöjd och tacksam.