Jaaaaaaaaaa...

.... jag är behörig!!!! Jag är berörig!!! Den 12 december får jag besked på om jag har kommit in på utbildningen!! Eftersom jag har läst en massa ämnen genom åren och dessutom har en ganska lång arbetslivserfarenhet, så uppfyllde jag kraven! Jag hoppas, hoppas och hoppas!


Annars rullar väl livet på... i samma jäkla ekorrhjul... 

Jacob hoppade på tredje feberomgången på fem veckor. Han hann med en frisk vecka mellan nr ett och två, och två friska dagar mellan nr två och tre... Nu har hostan också kommit på besök. lillkillen sitter mest och hänger...

Man får verkligen kämpa...

... för att få behålla den där energin som kom från ingenstans...
Jag hade ju planerat det så bra... Studier till våren och tre år framåt, humöret var på topp och jag var verkligen på G.
Tyvärr visar det sig att jag saknar NK 2... Har "bara" Nk 1... ETT ämne står mellan mig och utbildningen. Såååå; nya planer. Jag vägrar bli ett offer, en grinig kärring som bara klagar på sin situation... Fast det är skönt att klaga i bland...

Ok, nya tag.
Får hänga kvar på en energislukande arbetsplats ett tag till och samtidigt läsa in/tenta av naturkunskapen. Tur att man har GOA arbetskamrater.
Är bara så rädd att dåligt mående, stress och annat ska hinna ifatt mig. Hade ju försprång ett tag.


Skit oxå

"Lilla sniigel, lakta dej..."

"... annars tar ja deeej!"

Jag älskar att höra den där lille busie krabaten sjunga. Han är superduktig och lär sig alla melodier och texter väldigt snabbt, särskilt kul är det att höra honom sjunga de där "gamla, goa" barnvisorna :).

Tänk.. han är redan drygt två år. En glad och pigg tvååring som älskar bilar, "spidermannen", fotboll och så mycket annat. Vår härliga kille.

Planerna för våren...

... är många...
Jag har lämnat in ansökan för studier på Malmö högskola... OM jag kommer in, OM jag får studiepeng och OM min chef inte ställer sig på tvären, så ska denna svensken förhoppningsvis vara färdig sjuksköterska om drygt tre år...
Tänkte att jag kanske var för gammal för att studera, men jisses, jag har ju minst 25 år kvar i arbetslivet om vissa får som de vill... Så nu, nu är det dags. Var och hur detta slutar det vet ingen. Fortsätta att vidarutbilda sig eller? Det får vi se.

I övrigt säger jag:

• tvi, tvi, tvi
• Peppar, peppar, salt och hela kryddhyllan
• Ta i trä

Kalasdax för prinsen...

Ok, först: min idé om kalas:

• Gärna papptallrikar, men ABSOLUT riktig duk.
• Stilren dukning. Inte pråligt, inte rörigt. Gärna i vitt, grönt och silver.
• Fiin tårta. Stilren, men gärna med sugarpaste och fin dekor.
• Rent och snyggt i hemmet. Är det inte Halloween så ska det inte pyntas med en massa trams.

Japp.
Då kommer vi till verkligheten:

• Papptallrikar- check. Dukarna- FAN inte torra! Kan man stryka dem torra?? Katastrof på g.
• Stilren dukning? Nja... Inte i vitt, grönt och silver. Mer åt det blåa hållet. men ok...
• Tårtan kan tas för en profesia om hur jordens undergång kan komma att se ut. Noterat: lotta, du kan inte dekorera tårtor. Skippar cupcakes. Får stanna i frysen.
• Rent och snyggt? Rent-check, ialla fall nu, sedan jag torkat upp grädden som klatchade ut på köksgolvet och blå strössel som fyllde arbetsbänken.  Katt och hund är förvisade till speciella platser. Jag jagar man och ungar för att se till så att de inte spiller något eller smutsar ner.
• Pynt... suck. Man kan ju inte ha barnkalas utan ballonger! Så är det, och så får det bli :).   Ballonger med texten "Jacob" och "2 år" ska blåsas upp av frivillig (tänkte sätta Sandra och Johan på det.) Serpentinerna ligger på köksbänken och jag har fortfarande inte bestämt mig...

Jag har en knasig idé om att kunna dammsuga, torka golven och duscha. Samtidigt. Får nog lägga ner det. Tänka om.

Bild på jordens undergång kommer att publiceras inom kort.

Började höra röster...

... och tänkte "NU ÄR DET VERKLIGEN ILLA!"

Jag hörde rösten hela dagen igår.
Den var tydligare i hallen...

Nu är jag övertygad.
Det är dammsugaren som kallar. Den stackarn står i klädkammaren och tror att jag har glömt bort den helt. Golven vittnar om detta...

Dags att tag i lite städning, kanske?!

Läst på FB...

Meditationsguiden

Vad skulle barnet du en gång var, tycka om den person du har blivit som vuxen?

 

 

 

"vad f-n hände??"

Surprise??

NOT!!!

http://www.sydsvenskan.se/malmo/kk-kunde-inta-ta-emot

Det är sorligt, uselt och total katastrof! Undrar om någon kändis märker av detta kaos... naaaaj, de olanerar förlossningen, bokar tid och smiter in bakvägen. Det finns alltid plats för en kändis.

Och plötsligt...

... så bor jag vid en återvändsgränd!

Trelleborg har skaffat sig en ringväg, eller ja -  håller på att fixa det i alla fall. Första etappen är klar.
Vi som förut har svurit över alla fartdårar som som inte fattat att vi bor vid en 50-väg,  tycker att det plötsligt blivit väääldans tyst. Vi har fått oss en återvändsgränd. Vi är avskurna från omvärlden.

Gårdagens dilemma...

...valmöjligheten som störde min shopping...

Stod i lugn och ro(?!) och pantade en massa äckliga flaskor och skulle bara svsluta genom att trycka på kvittoknappen... trodde jag.  Blev alldeles ställd. Ta pantpengarna eller bidra till rädda barnen för att hjälpa barnen i samhället?

Visst vill jag hjälpa. Visst vill jag hjälpa barn som har det svårt! Fingret närmade sig den gula knappen...
Mina barn har det svårt. Plötsligt blir jag tveksam... Mina barn har problem i samhället.
Jag är inte rik. Ska jag trycka på den gula knappen och hoppas på att mina barn får ta del av dessa pengar, eller jag trycka grönt och istället ge panten åt mina barn , så där direkt ist för indirekt?
Kommer på att mina barn är vuxna. Barn i mina ögon, vuxna enligt alla andra...

Gult eller grönt? Vad tror ni att jag valde? Ego och icke-rik vs hjälpsam och icke-ego?

Kan också säga att det rörde sig om 150 kr...

;)

Förändringar i hemmet del 2...

... ett skafferiiiii!!

Yiiihaaa! :D

ÄNTLIGEN kan vi få ordning i köket och få plats med mat och annat som handlas hem... :)

Förändringar i hemmet...

... iallafall när det gäller dörrar, fönster och annat kul :).
Har länge längtat efter att få bort fönstret vid matbordet och istället ha en glasdörr ut till uterummet, på så sätt blir liksom matplatsen större, ljusare och huset får ett lyft.

Och NUUUUU! Äntligen hittade vi en dubbeldörr i glas UTAN att behöva måttbeställa en dyyyr variant. Yippie!!

Byggmästarna poserar. :)

Kusligt...

... vad man kan förändras i kris...

Efter att nästan ha slagit näsan blå i den berömda väggen och blivit sjukskriven i ett par veckor, så upplever jag nästan eufori... blandat med skräck och lugn... :

• Jag sover bättre, ibland hela 3 timmar per natt!
• Pulsen slår nästan normalt i min otränade kropp, och de irriterande extraslagen har blivit färre.
• Tyvärr har synapserna fortfarande kommunikationsproblem och sinnena arbetar långsamt och segt.

MEN jag skrämmer mig själv. Min annars så väl gömda/obefintliga pendantiska sida har tagit över!
Kanske är resten av familjen nöjd, och det ser trevligt ut om någon skulle komma och hälsa på... men det är INTE likt denna svenska kvinna... det har aldrig varit så rent och undanplockat i detta lilla hus.
Ingen disk framme, diskmaskinen ständigt tömd, sorterade skåp, skurade fogar, vattnade blommor, skurade toaletter och badrum, dammfria fönsterkarmar... HELST PÅ SAMMA GÅNG!!!
Tragikomiskt, egentligen... För det är sant. Kommer på mig själv att  hälla vatten i kaffekokaren med vänster hand, lägga i kaffebönor i melittan med höger hand OCH försöker samtidigt torka undan eventuella spår av kaffekokandet. Under denna proceduren ska jag helst också ställa iorning skorna i hallen, fixa kuddarna i soffan, plocka undan Jacobs leksaker (samtidigt som han leker med dem) och bosta tänderna.
Jag kan inte slappna av...

Ändå mår jag faktiskt lite bättre. Jag skulle nog kunna vara lyxhustru på heltid. För att ha koll. För att ha stenkoll på familjen och ständigt hålla snyggt. Jag skulle vilja ha familjen runt mig 24/7. Hela tiden. Alltid. Då hade jag kunnat se till så att det aldrig hade hänt dem något. Bara pyssla om och ha koll.

Var FAN har detta kontrollbehov kommit från?!  Och varför kan jag inte sitta ner i 5 minuter och bara njuta??
Kan ju tillägga att maken ALDRIG skulle kräva något sådant här av mig. Aldrig någonsin. <3

(Under skrivandet av detta blogginlägg så har jag dammsugit, diskat och hängt upp tvätt. Lika bra, så är det gjort. )
Tänk om någon skulle komma och säga att jag inte har städat och fint. Att jag inte tar hand om min familj...

Sjukskriven...

... japp, så blev det. Ibland blir livet lite väääl intensivt, och hjärna, hjärta och annat viktigt hinner liksom inte riktigt med i svängarna...

Ett ett antal sömnlösa nätter, kvällar med extraslag (varvat med takykardi) och massa tokiga händelser så fick denna svensken ta tag i saken. För att skydda sig själv och köksbänkarna ( som snart är utslitna av allt maniskt torkande) så fick det bli så här.

Familjen har haft en tuff omgång med seeg förkylning med TOKJOBBIG hosta, LITERVIS med snor och ENORM trötthet, nu börjar vi så sakteliga att repa oss och vi hostar numera bara på natten, och bara var femtonde minut... :S.

 

De grå fick sig en omgång i dag... Min fake-färg är RÖTT, men snyggt :), i allafall enligt resten av familjen ;).

Fyyy faaaaaan....

... vad jag är trött...
Med hosta , huvudvärk och feberkänsla laddar jag nu inför en femte sömnlös natt.
Eftersom Jacob är inne i en "mammig period- De Lux" så hjälper det inte om vi turas om. Det hade inte blivit mer sömn för det, då hade hulianen gåtit efter mamma så att hostattackerna hade blivit ännu värre. Stackarn har haft 40 graders feber i fyra-fem dagar nu, panodilen pressar ner den till 39, och hostan är vidrig. Hostmedicin är inte något som jag förespråkar. (Naturligtvis så får han Ventoline om luftrören är trånga, men annars gör vatten lika stor nytta som slemlösande hostmedicin. Oftast. Om barnen inte är väldigt små och inte orkar hosta.) Men just nu skulle jag ge nästan vad som helst för en luckelimuckmedicin, en dundermedicin, en medicin som botar på fem sekunder...
Eftersom lille killen fått sex antibiotikakurer det senaste halvåret, så ville läkaren avvakta, (ska stackarn någon gång bli immun så ska vi helst inte ha fött upp honom på Amimox) men vi får nog hämta ut medicinen i morgon. Killen har inga krafter och ingen aptit, himla läskigt när barnen inte vill äta eller dricka.

Nu ska denna svenska kvinna försöka sova några minuter innan sötnosen vaknar av nästa hostattack.

Go natt

Mycket har hänt...

... sedan senaste inlägget...

Mellisen (Amanda) har fyllt myndig och dessutom har försäkringsbolaget gett henne bevis för att hon faktiskt inte mår ok. En liten tröst i all förtvivlan och kaos.

Jag vabbar igen... Stackars lille killen har hööög feber och räälig hosta.

Vår fine, store, lille vovve finns tyvärr inte hos oss längre :(. Han hade länge verkat allt stelare i bakpartiet och vi märkte att han hela tiden gick ner i vikt, men han var fortfarande den där glada och fjantiga hund som han alltid varit. Vi visste inte att han hade förslitningar i knäna, och tyvärr så fick han en korsbandsruptur i vänsterbakben...
En korsbandsruptur gav oss två alternativ. Antingen en operation som skulle kosta oss 70 000 inkl rehab mm, eller att ta bort honom. Fy fan för att sitta brevid en glad ,och ändå ganska pigg hund, och behöva ta beslutet att ta livet av honom...
Ja, jag vet att vi faktiskt inte hade något alternativ egentligen, men jag känner mig ändå som en mördare. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på hur det var när de gav honom den första avslappnande sprutan... Man sitter och klappar sin fina och trogna vän, och bara väntar på att han ska bli så trött att han inte bryr sig när de sätter kanylen för att ge överdosen med narkosmedel...
Fruktansvärt.
Och det är fruktansvärt tomt. Och sorgligt.
Livet går vidare, men det är tufft. Man sörjer. Och känner sig som en mördare.

                                                         Vår fina Zacky. 2005-2012.
                                                              Sov gott pågen. <3

VAB...

... var det här!

Troligtvis har vi öroninflammation nr5 på G, det var ju knappt en månad sen sist, så det var väl väntat. Jacob har fått tid för undersökning på öron-, näsa-, halsmottagningen i maj, får väl se vad de anser om hans små öron. Jag gillar INTE idén om att han ska sövas och få rör, men det är inte heller rättvist att låta honom må så här dåligt en gång i månaden, stackarn... Just nu är det bara feber och sömnlösa nätter, vi får väl se när det blir FEBER och hysteriska nätter...Kanske redan i natt...

Men annars är det bra ;).

Sandra trivs i sin fina lägenhet, Amanda har köpt sig en "favve-mobil" och Jacob växer så att det knakar. Det känns som om han kan en miljon ord och att han är världens smartaste unge ;)... Mamma blir såå stolt när han räknar till tio :).

VÅREN NÄRMAR SIG! I dag var våren verkligen nääära. Tänk om den hade kunnat stanna. Förevigt :)

Struma

Ja, häromveckan fick jag då reda på att jag har struma. Eftersom struma egentligen bara betyder "förstorad sköldkörtel" så är diagnosen inte alls så allvarlig som den låter, ändå så känns det lite lustigt.
Provsvaren var  lite avvikande, enligt läkaren kan det vara tecken på giftstruma, förstorad sköldlörtel med för hög hormonproduktion... Behöver inte heller betyda något speciellt, jisses- halva Sverige käkar ju Levaxin... Men ändå känns det lite olustigt.
På onsdag väntar finnåls-punktionen. Jag är inte den första i släkten som har behövt gå genom denna undersökningen, säkert inte heller den sista... Det är inget farligt, inget ovanligt... Men ändå känns det olustigt.
Jag brukar inte vara den som förstorar upp sjukdomstillstånd, anser mig själv vara ganska"cool" när det handlar om sjukdomar, undersökningar odyl, men jag har liksom inte tid med detta riktigt. Är inte van att vara den som allting handlar om. Det brukar inte vara jag som ska undersökas och ev behandlas...
Är det därför som jag tycker lite synd om mig själv?

Kl är 23,14, piiip. sitter här i soffan med en hostig liten kille som är orolig och ledsen, och trött. Han vill inte annat än att sova, jäkla hosta som hela tiden återkommer :(. Och jäkla näsa som alltid ska snora och täppas till... Resten av familjen sover troligen.

På tisdag är schemat fulltecknat, nästan i allafall... Fm: Reumatologen, em: BUP och BVC... Ser kanske inte så fulltecknat ut, men jag kan lova att jag kommer att vara ganska matt senare på em...

Sandra får snart lägenhetsnyckeln... Knasigt. Men roligt.

Jag = falsk marknadsföring?

Är sååå nöjd med att ha gått ner 30kilo och över ha varit gravid och ammat vår sån i över 12 månader, MEN vilka följder får då detta? EVERYTHING`S GOING SOUTH!! Tyngdlagen råder, mina vänner. Tyngdlagen råder...
Man kan dölja mycket med kläder, det finns moderna underkläder som "håller in och formar", men min undran är: VAR TAR ÖVERFLÖDET VÄGEN? Trycks det upp i nacken? Trycks det ner i skorna?
Jag kan dölja, visst, men när det är beach 2012 lär det avslöjas... Jag är falsk marknadsföring. Ut från de "formande kläderna" kliver en blek, cellulitbeklädd svensk vars skinn avslöjar att det en gång innehållit lite fler smörpaket....

Mitt liv just nu...

... består mestadels av

• VAB
• BUP
• kontakt med öron, näsa, hals-mottagning i Ängelholm
• Kontakt med försäkringsbolag
• VAB
• Kontakt med FK
• Kontakt med skola
• VAB
• Kontakt med Reumatologen
• Kontakt med VC
• Undersökningar
• VAB
• Lite jobb
• VAB

Kontakt innebär mobilsamtal, möten, och mailkontakt. Jag vet snart inte var vi har varit, vart vi ska och när vi ska dit, vem som håller i vad och VEM SOM BÄR ANSVARET.  Lappar, lappar och åter lappar... Komihåg lappar i filofax, komihåg-noteringar i mobilen... ska bara komma ihåg att läsa alla lappar och anteckningar...

När liten blir stor...

... så hänger mamma inte riktigt med i svängarna...
Sandra fyller snart 21 år. Det fattar hennes mamma inte riktigt. Emellanåt så får mamma stanna upp och länge titta på sin fina dotter för att helt förstå att denna unga vackra kvinna är samma person som den där gängliga, söta och spralliga tjejen som hon så gärna kramade och pussade någon gång på 90-talet. Eller rättare sagt nästan heeela 90-talet. Våra barn är sååå pussade och kramade så ni kan inte förstååå!

Mellisen fyller myndig... Oops! Nu kom ångesten över lilla mamma... Vår dansande och sjungande lilla sötnos fyller 18. Nu är hon en ung kvinna, vår vackra sånglärka.

Jag tror att jag ska pussa lite på hulliganen som sover så sött här brevid.
 Och hoppas på att våra barn vet hur mycket vi älskar dem.

Flaggstången, som jag absolut ville ha upp, ....

... tar snart ett dopp i grannens pool... And there´s NOTING I can do about it... ojojoj

Bloggtorka och hjärnsläpp...

... får sammanfatta min blogg under december/januari.

Nåja.

• Ansvarig läkare på g. Frågan just nu är: vem?... Vågar habiliteringens läkare ta på sig denna uppgift, eller ska det remitteras till Malmoe??
• lång ledighet under jul och nyår :). Häärligt. Men inleder nya året och arbetsveckan med ischias/ryggskott. Grattis L-8, din vanliga tur.
• Underbart julfirande med släkten, Jacob gillade nya kompisen "tomten" och alla sina nya leksaker. Tjejerna fick precis vad de behövde/önskade och vi fick som vi ville : en lugn jul.
• 2011 bestämde vi tillsammans med släkten att sluta "byta pengar" mellan oss vuxna. Barnen märkte ingen skillnad, varken de stora eller små, men vi märkte av färre julklappar och bättre ekonomi. Tack för det televerket!
• Äldsta dottern letar lägenhet med ljus och lykta. Ger mamma mixed feelings... :S

God fortsättning alla som läser. Puss och kram