Jahapp...

... så fel man kan ha...

Här satt jag igår och spydde galla över pollenallergin... trots att den var nästan helt oskyldig... Nästan.

Nu sitter jag här med värk i kroppen, feber, hosta, snuva och mår lika dåligt som i går. T o m lite sämre, fy sjutton vad det värker. Och denna frossa! From hell.

"Oj, väldigt vad du ser risig ut...

... du låter ordentligt förkyld, är du sjuk?" 
"Nejnej, det är bara allergin." * Ler*

Bara? Varför svarar man så? Det är inte "bara"... Det är skitjobbigt, sunkigt och väldigt mycket tyckersyndommigsjälv!

Huvudvärk, rinnande och kliande näsa, tjockt i halsen, kli i öron och hals, kliande och rinnande ögon. Äsch, det är "bara" allergin. Man mår SKIT.

Det är dels mitt eget fel. Jag älskar våren. Färgerna, värmen, solen och alla knoppande växter.
För att lindra mina besvär så ska jag:

• Ta medicin. Check!
• Sova med stängt sovrumsfönster. Eeeh, nope.
• Tvätta håret innan jag går och lägger mig.  Vem fan orkar tvätta, föna och greja när kudden kallar??
• Inte hänga ut tvätten. Meen...
• Hålla mig inne, stänga alla fönster.  Men familjen är ju ute...

Under allergiperioden ska man alltså vara osocial, instängd och uttråkad. Allergiperioden varar bara i ett par-tre månader...


I går var jag, Jacob och Sandra hos Carola och Hugo i Vitaby :). En trevligt utflykt och det var helmysigt att träffa dem! Men bilfärden varade i ett par timmar. Någon som har koll på hur mycket partiklar och pollen som kommer in i bilen genom ventilationen?? MASSOR!.

Med håret fullt av pollen så gick denna svensken sedan och la sig, vaknade ett par timmar senare med astma och rinnande näsa.

Men, trots allt så är våren min favvo-tid på året. Så är det. Punkt.

Det är inte lätt...

...att vara sjukskriven, det ska INGEN komma och säga.
Jag menar, är du sjukskriven för att du amputerat ett ben, då förstår alla och ingen ifrågasätter. Helt naturligt. Men om det är kaos i hjärnan och du inte kan reda ut vardagen, då blir det genast helt annorlunda.
För det första så måste du vara proffs på att förklara din situation för FK. De tror inte på det som de inte kan ta på, eller åtminstone se. Och knappt det.
För det andra, om du är sjukskriven för någon form av depression och är ledsen, då är det knappt tillåtet att le... En svår balansgång, det där.

Om du hamnar på ett foto, som i sin tur hamnar på FB, kan man nästan höra kommentarerna. Om man ler så ifrågasätts det om du verkligen mår såååå dåligt att du inte kan jobba. Du ler ju!
Om du ser apatisk ut så tror de att du fiskar efter medlidande och gulliga kommentarer...

Just därför mina vänner, så ser ni mig inte på foton och jag är för tillfället inte så aktiv med inlägg på FB. Jag har inte heller något vettigt att skriva.


De som själva varit i min situation och de som känner mig väl vet hur jag har det, det räcker. En stor kram till er alla. <3 p="">


-------------------------------------

I juni ska Jacob på första besöket på barnreuma i Lund. Jag vet inte om någon utredning ska startas, eller om man ligger lågt. Jag vill helst ligga steget före. Det har man lärt sig under åren.
Det är bara att hoppas att de är kunniga, trevliga och hjälpsamma. Jag börjar snart känna mig som en mamma med diagnosen Munchausen by Proxy....


--------------------------------------

I dag följer jag med Sandra till Vitaby. Vi ska hälsa på och gratulera söta Hugo som fyllt två år.
Får man lov att åka på kalas när man har utmattningsdepr? Jag hoppas det. Ser faktiskt fram emot det, samtidigt som jag istället vill dra täcket över huvudet.

Ha en bra dag.
Kärlek

Jag älskar vit inredning...

 

... frågor på det???

 

 

Lille Elvis...

... var hos veterinären igår och fick plockat bort stift och skruv. Nu ska armbågsleden bara fortsätta att läka fint, helst ska han vara i stillhet i två veckor till... Stillhet? En valp på 4 månader? Kom igen! Funkar dåligt...


En helt annan sak...
Ända sedan Jacob föddes och läkaren upptäckte att höften "klickade" så har rädslan funnits där,  att även han ska ha EDS. Han var på röntgen undersökningar och höften såg bra ut, men jag vet ju att det gör höfterna på en EDS-drabbad person också...tills den subluxerar, eller hoppar ur led.
Tankarna snurrar.
Han uppvisar samma symtom som Amanda och Sandra gjorde. Ljuskänsliga ögon, rinnande ögon, blåmärken, överrörliga leder och töjbart skinn... Han blir fort trött och klagar på att han har ont i benen, han pekar på knäna och grimaserar... "Har ont där, mamma".
Klockan är just nu 11,10 och Jacob sover redan middag. Han vaknade 7,30 och var trött vid 10-tiden. När han sover middag så sover han gärna i tre timmar om vi inte väcker honom. Är vi ledig och Jacob inte ska till dagis så får man nästan veva igång honom på förmiddagen. Han vill helst bara vila och mysa i soffan...
Han verkar inte försvagad i musklerna, men de blir fort trötta och ömma. Han springer gärna och sparkar boll, men plötsligt så vill han vila och gärna sitta eller bli buren.

Målar jag fan på väggen? Kanske. Letar jag symtom? Kanske. det är svårt att låta bli, symtomer är en del av vår vardag. Kanske är jag lite arbetsskadad också...



Jag är fortsatt sjukskriven 50%. Just nu försöker jag vänja min kropp vid ny medicin, jag har bråkat med div insättningssymtom såsom migrän, illamående, ökad ångest och trötthet. Från att inte kunnat sova alls, så sover jag så fort möjlighet ges. Jag snarkar (!) och sover väldans tungt. Det är skönt att kunna somna och sova gott, men sömnen innebär mardrömmar och ångest.


Fortsättning följer...