Lyckat kalas...

... och trevliga gäster:), många presenter (läs pengar) , kakor, skratt och kramar.
Tyvärr så glömde denna svensken bort att använda kameran och därför har jag inte ett enda foto på vår trevliga tillställning...

Våra projekt i lilla huset på väster...

... börjar arta sig:)
Rickard har jobbat hårt och...

... låtsasfinnen har fixat sin bastu:). Visserligen saknas ett aggregat, men där är redan 40 grader i bastun, så who needs an aggregat? hihi;)

Vårt icke-moderna och inte-snygga kök har fått en liten makeover. Lite ljusare, lite finare. Man kan göra underverk med lite billig färg:). Lite lister och annat smått ska sättas dit, men sen så... sen har vi ett kök som vi kan leva med ett tag till.

Annars så är väl livet som livet är mest, kanske förutom en del ideér och planeringar som i sista stund gick åt helvete. Men, vi börjar bli vana. Man ska inte ta något eller någon för given, man lär sig the hard way. Men man blir stark av motgångar... Om man bara reder ut dem... men skam den som ger sig. Med världens bästa familj, släkt och vänner så ska nog saker och ting ordna sig. Så småningom.

I morgon väntar kalas för snäckan. Hon och världens bästa mamma(morrmorr) har bakat MASSOR av goda kakor och det kan bara bli bra:).

Det som göms i snö...

... kommer fram/upp i tö...
Ännu ett bevis på att vi har varit väldigt upptagna med div saker under vintern:
Vi som alltid är så noga med att plocka undan inför minusgrader och snö... Allting står kvar på sina platser! Torkvindan har stått ute i ur och skur och trädgårdsfigurerna är inte inplockade.
En del saker som tjejerna skulle plocka undan har ocksådykt upp efter att ha legat gömda en tid... just nu ser det faktiskt väldigt tragiskt ut i trädgården:(.
Det är ju så varje år när våren börjar göra sig påmind; lika fin och grön som trädgården är om ett par månader, lika ful och kal är den just nu. Gräsmattan är lera, buskar och träd är kala, planteringarna är i en enda oreda och ingenting ser ut som det ska...
JAG VILL HA GRÖNA NYANSER inte bruna. Jag vill ha snödroppar, vintergäck och påskliljor, inte hundbajs, torra grenar, trasiga hundleksaker och annat trams. Gissa om vi har att göra när ledighet och vårsol råkar komma på samma dag...

Nu är det väl mer eller mindre officiellt...

... att om allt går som det ska så väntas tillökning i familjen. Och denna gången handlar det inte om djur...
Steg med darrande steg upp på vågen nu i kväll (efter ett kalas med god mat och en hel dags mat-intag...smart?) och blev ytterst förvånad! Magen växer och frodas men vågen visar på plus 1 kg:):):). Tydligen använder graviditeten sig av de resurser som finns att tillgå på denna överviktiga kropp:), och jag säger varsågod! Trots vitt och onyttigt bröd, cola och påskmust och annat fusk, så har jag inte lagt på mig de 5 kilo som jag faktiskt absolut trodde att jag hade käkat mig till.

Hade en väldigt trevlig kväll hos moster och "Far". Träffade gamla bekanta vänner och man kände sig nästan som om man var tonåring igen:). Speciellt trevligt var det att träffa Annas barndomsidoler; Anita och Per-Arne:), lika trevliga och glada som i mina minnen.

Kram

SANRA 19 ÅR!!

Min lilla snäcka (183 cm över havet) fyller 19... Jisses...

Ett kort fick jag gjort i allafall, upptäckte att jag har alldeles för lite enfärgade papper hemma:(.

Grattis på din dag, Sanra <3<3<3

Har ni tänkt på...

...att man kan gråta och skratta på så många olika sätt? Av så många olika anledningar...

Man kan gå och vara orolig och ledsen pga olika händelser och saker, när det sedan lättar så gråter man ännu lite mer...man känner en lättnad men ändå sorg.

Man kan skratta hysteriskt när livet skiter sig... för att sedan låta det gå över i gråt.

Man kan gråta och skratta av tacksamhet, samtidigt till och med. Enorm lycka kan orsaka massiv tår-attack tillsammans med skratt eller leende.

Tydligen så ska man lära sig av livets alla händelser och många tårar och skratt ska vi använda oss av på vägen.

Men aldrig ger vi upp.

Preparing for total meltdown...

... inte ens solen hjälper.

Ibland blir det liksom bara för mycket. Har väl egentligen inte inträffat något just i dag som fått bägaren att rinna över, det bara blev just i dag som allting blev så överväldigande. T o m glada nyheter och känslor kan bli för mycket när det bubblar under ytan tillräckligt länge. Kanske är det faktiskt just solens "fel" att det är så snurrigt i huvudet. Det blir liksom en konstig blandning av grått, vårkänslor, sol och kaos.
Ska nog lägga mig i badet, en god vän till mig rekommenderade detta för en tid sedan, och det är den optimala avslappningen för mig. Antingen så samlar man tankarna eller så släpper alla hämmingar totalt. Kan bli precis vilket som.

Mycket på schemat...

... och redan trött.

A har haft en toppenhelg med mycket händelser och EDS:en gör sig påmind i dag. Mina tre älsklingar är vana, men det är lika jobbigt varje gång i alla fall när de ska behöva betala för att de "levt normalt" några timmar. Symtomen brukar vara enorm trötthet, febrig känsla, illamående och ja, allmän sjukdomskänsla. Det tar en dag för att återhämta sig, men det kan det vara värt:).

Veckan är full med planerade möten och händelser och sen tillkommer alla känslor, tankar och funderingar.

Hade en flipp-dag i går...

... flippade faktiskt på mesta och DE flesta...

Försäkringskassan fick sin beskärda del pga sin låååångsamma handläggningstid, trots att de har ALLT de behöver... ; intyg på intyg och det faktum att vi faktiskt anmäler VAB varje månad. Vi är inte direkt nya för dom..
När det gällde priser på mediciner så hade jag ju ingen konkret att skälla på, det bubblade i hjärnan tills att jag trodde att den skulle sprängas... Visst har man frikort, men inte förrän man kommit upp i 1800 kr, och då har man faktiskt i verkligheten betalt 4500 kr... När nu frikortet gått ut så är det ju bara att börja på ny kula, och hur fan kan man tillåta att nödvändig medicin ska kosta 1200kr?? Medicin som är väääldigt nödvändig, det går ju inte bara att sluta med den när man inte har råd, just sådan medicin måste ju trappas ut lååångsamt om man någongång ska lägga den på hyllan...
= dålig fart på F-kassan+liten lön pga avdrag+dyr medicin= not so funny.

Mmm, dessutom satt jag ju och retade mig på alla dessa tv-program, egentligen helt oskyldiga men så retliga just då... Jag hade en kroppstemperatur på 40 grader och en puls på 150 långt in på kvällen, inte alls bra... Stress kallas det. När jag gick och la mig så hade jag dessutom ischias-känning... så gissa om det var "synd" om mig i går. Bara så att ni vet... det var vääldigt synd om mig.
Men nu är det ok igen;)

Tills någon säger något som jag kanske misstolkar... känner att jag är lite spänd...liksom...

Kräker...

... på alla makeoverprogram på tv... vilken kanal men än tänker slötitta på så visar de "Extreme home-makeover", eller något annat inredningsprogram där det fixar och donar och hjälper de stackars människorna att ha ett fint boende...
... på reklamen om "grannyran"... När FAN tänker de hälsa på hos oss???
... på alla andras glädje när de får huset inrett eller miljoner på kontot .

Just nu känns det som om empatin tagit semester, att kunna glädjas åt andras lyckan finns inte på denna kartan. Egoistiskt? Absolut. Jag älskar att ge, att inte kunna ge utan bara behöva få eller låna är ingen glädje. Jag lever inte mitt drömliv just nu.

PANG! ... och där kom det dåliga samvetet... med en omvänd på kinden.

Jag har egentligen allt som jag behöver. När det gäller personer, värme och kärlek i mitt liv. De förgyller mitt liv och jag älskar dem alla; man, barn, föräldrar, vänner, släkt- alla! Jag unnar alla mina nära och kära all lycka och miljoner, så ovanstående är inte hela sanningen. Jag bara undrar hur länge det här ekorrhjulet tänker snurra innan vi får hoppa av...

Vad skulle jag gjort utan all hjälp, all värme, all kärlek och alla ord på vägen?

Såååå frustrerande...

... att vilja så mycket, att ha så mycket ideér men inte ha medel, tid eller möjligheter...
Jag vill måla, scrappa, inreda och såååå mycket annat, men jag saknar material, pengar, orken, möjligheter och energin.

På g: få plats med scrapplagret, tapetsera en byrå, måla sovrummet, måla säng och sängbord, lägga golv, organisera pärmar och papper mm mm mm mm mm...

så frustrerande...

Vi har fått ett bidrag från EDS-stiftelsen!!

EDS är då, som ni kanske vet, Ehler- Danlos syndrom; den "sjukdom" som 3/4 av familjen Höglund är drabbad av.
Vi ansökte om medel för att kunna färdigställa den bastu som har stått påbörjad sedan mååånga år tillbaka. Eftersom den aldrig har prioriterats och en del somrar fungerat som kattungarnas bostad, så har bara skal och isolering kommit på plats-än så länge... För tillfället fungerar den mest som förvaringsställe och lumpe-samlare... Bidraget är nu inte på jätte många tusenlappar, men pengarna räcker till dörr och panel. Pengarna är märkta till just detta ändamål, vi måste dokumentera "bygget" och redovisa vad vi har gjort inom tre månader.
Före-bild. Förvaring, katt-toalett och dammsamlare... Återkommer med efter-bild;).

THE AWAKENING....

.... AAAAARGGGGHHHH!

På "äldre dagar" har jag fått självfall i håret...Antagligen är det de grå, sträva hårstråna som så snällt tänker frizza till frisyren, helt mot min egen vilja. Dessutom så har jag en tendens att bli tunnhårig på vissa delar av skallen när jag är stressad eller påverkas hormonellt...

Efter förmiddagens uppfräschande dusch upptäckte jag något fasansfullt...

Jag tog av handduks-turbanen, slängde med mitt långa lockiga hår (HAHAHAHA) och tittade mig i spegeln...

Vem påminde jag om?

Catherine Zeta-Jones, en av världens vackraste kvinnor? NOPE!

RONNIE JAMES I DIO!!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRGHHHHHHHHHHHHHHH

Nya tag...

...ny anpassad skolplan och nytt schema.

Sedan ett möte med skolpersonalen så har A ett nytt anpassat schema.
Eftersom medicin och en stel EDS-kropp påverkar morgonstämningen som betstämdes det att skoldagen (ialla fall fram till påsk) ska börja 12,45 måndag till fredag, och endast ett ämne/ dag. Alla var "nöjda" efter mötet och i dag står det bild på schemat. Helst av allt skulle det väl vara sång alla dagar, hela dagarna, men det får hon vänta med tills att hon kommer in på rätt gymnasieutbildning.

Vi skojar bland om att hon ska söka till IDOL... Jag skojar, hon menar säkert allvar... missförstå mig inte, hon sjunger underbart, men kommer juryn att förstå detta? :/
Man ska följa sina drömmar och kämpa på, men måste hon göra det redan? Kanske kan vänta några år???

Ny vecka...

... nya tag! Denna vecka gäller det verkligen NYA TAG och på något konstigt sätt så har batteriena laddats, fråga inte hur-det är och förblir en gåta.

Denna veckan börjar dessutom ett nytt schema på arbetsplatsen, ska bli spännande :S. Besparingar innebär omställningar... Ska bli "intressant" att se hur stämningen på arbetsplatsen är om ett par veckor när vi provat schemat ett tag...

Skulle varit på kalas hos favvo-lill-tjejen häromdagen... Eftersom ingenting blir som planerat i familjen H så fick vi tyvärr ställa in :(:(:(... Vi kommer en annan dag och kramar och firar dig, Hulda-goding. Vill ju kramas med din goa mams också...