Sjukskriven...

... japp, så blev det. Ibland blir livet lite väääl intensivt, och hjärna, hjärta och annat viktigt hinner liksom inte riktigt med i svängarna...

Ett ett antal sömnlösa nätter, kvällar med extraslag (varvat med takykardi) och massa tokiga händelser så fick denna svensken ta tag i saken. För att skydda sig själv och köksbänkarna ( som snart är utslitna av allt maniskt torkande) så fick det bli så här.

Familjen har haft en tuff omgång med seeg förkylning med TOKJOBBIG hosta, LITERVIS med snor och ENORM trötthet, nu börjar vi så sakteliga att repa oss och vi hostar numera bara på natten, och bara var femtonde minut... :S.

 

De grå fick sig en omgång i dag... Min fake-färg är RÖTT, men snyggt :), i allafall enligt resten av familjen ;).

Fyyy faaaaaan....

... vad jag är trött...
Med hosta , huvudvärk och feberkänsla laddar jag nu inför en femte sömnlös natt.
Eftersom Jacob är inne i en "mammig period- De Lux" så hjälper det inte om vi turas om. Det hade inte blivit mer sömn för det, då hade hulianen gåtit efter mamma så att hostattackerna hade blivit ännu värre. Stackarn har haft 40 graders feber i fyra-fem dagar nu, panodilen pressar ner den till 39, och hostan är vidrig. Hostmedicin är inte något som jag förespråkar. (Naturligtvis så får han Ventoline om luftrören är trånga, men annars gör vatten lika stor nytta som slemlösande hostmedicin. Oftast. Om barnen inte är väldigt små och inte orkar hosta.) Men just nu skulle jag ge nästan vad som helst för en luckelimuckmedicin, en dundermedicin, en medicin som botar på fem sekunder...
Eftersom lille killen fått sex antibiotikakurer det senaste halvåret, så ville läkaren avvakta, (ska stackarn någon gång bli immun så ska vi helst inte ha fött upp honom på Amimox) men vi får nog hämta ut medicinen i morgon. Killen har inga krafter och ingen aptit, himla läskigt när barnen inte vill äta eller dricka.

Nu ska denna svenska kvinna försöka sova några minuter innan sötnosen vaknar av nästa hostattack.

Go natt

Mycket har hänt...

... sedan senaste inlägget...

Mellisen (Amanda) har fyllt myndig och dessutom har försäkringsbolaget gett henne bevis för att hon faktiskt inte mår ok. En liten tröst i all förtvivlan och kaos.

Jag vabbar igen... Stackars lille killen har hööög feber och räälig hosta.

Vår fine, store, lille vovve finns tyvärr inte hos oss längre :(. Han hade länge verkat allt stelare i bakpartiet och vi märkte att han hela tiden gick ner i vikt, men han var fortfarande den där glada och fjantiga hund som han alltid varit. Vi visste inte att han hade förslitningar i knäna, och tyvärr så fick han en korsbandsruptur i vänsterbakben...
En korsbandsruptur gav oss två alternativ. Antingen en operation som skulle kosta oss 70 000 inkl rehab mm, eller att ta bort honom. Fy fan för att sitta brevid en glad ,och ändå ganska pigg hund, och behöva ta beslutet att ta livet av honom...
Ja, jag vet att vi faktiskt inte hade något alternativ egentligen, men jag känner mig ändå som en mördare. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på hur det var när de gav honom den första avslappnande sprutan... Man sitter och klappar sin fina och trogna vän, och bara väntar på att han ska bli så trött att han inte bryr sig när de sätter kanylen för att ge överdosen med narkosmedel...
Fruktansvärt.
Och det är fruktansvärt tomt. Och sorgligt.
Livet går vidare, men det är tufft. Man sörjer. Och känner sig som en mördare.

                                                         Vår fina Zacky. 2005-2012.
                                                              Sov gott pågen. <3