Usch vad det är jobbigt...

...när barnen är tonåringar...

Nu börjar det liksom. Ut och festa...helst i stan...(läs Malmö)...
Amen, shit... Jaha...Jodå...det är ju klart...nån gång måste de ju börja...

Kan man sätta övervakningskameror på dom????

Jag överlevde...

...första arbetsdagen på flera veckor.

Nervös innan och trött som två ålderdomshem efteråt, men väldigt tacksam för alla omtänksamma kolleger och vänner/släktingar.

Älskar er!

Man kan inte leva på kärlek alena...

...och så är det ju...

Som det känns nu så skulle jag helst vilja gå i ide och vakna om ett halv år. Jag älskar mitt jobb..

...men det sista jag tänker på om dagarna är att jobba...

Men i morgon så kör vi.

Försäkringskassan har inte ens beslutat om utbetalning för VAB-dagarna i maj, hur blir det då med min egen sjukskrivning i maj-juni?? Det funkar ju inte...Inte alls... vi kan inte leva på kärlek...

Så jag är "åter" from i morgon... 6.45 piiip.

Känns INTE ok...men det ska kännas att man lever. Livet är hårt.

Har ingen aning om hur detta ska gå...

Wish me luck :S

Det är så märkligt...

...hur fort allting kan ändra sig... Inombords...

Ja, det är så märkligt hur man från den ena stunden till den andra känna precis som om någon dragit ur proppen; att man från att känna hoppet att allt blir bra, plötsligt känner att allt försvinner. Utan yttre påverkan. Utan att något speciellt hänt, just då. Bara så... Som om ett stort svart hål öppnat sig.

Det är så märkligt hur man kan känna sig så splittrad. En känsla av att vilja jobba och samtidigt knappt kunna tänka tanken på att vara social och jobba utan att må illa. Jag älskar mitt jobb, älskar allt akut och rörigt...men inte just nu. Och det skrämmer mig. det skrämmer mig rejält.
Känslan av att vara tvungen att jobba. Det är ju jag som sabbar allt just nu. Vi klarar oss nätt och jämt i vanliga fall. Vi sålde tomten och fick ordning och kunde renovera :), och då sabbar jag allt. Precis när man tror att allt ska bli riktigt bra... Det är tugnt...

Det är en märklig känsla att skämmas. Att skämmas över att man inte "tar sig i kragen" och skärper sig... Att man är så svag. Jag har ett ansvar. Familjen.

Det är jobbig känsla att känna sig så jädrans otacksam. Jag har världens bästa sociala nätverk.
En underbar man som alltid berättar hur mycket han älskar mig, underbara barn . Underbara föräldrar som ALLTID ställer upp, med ett leende.<3<3 Luv u!
Jag har världens bästa kusifin som alltid finns där, lillebror, moster och morbror... Underbara vänner och arbetskamrater. Jag har ju vänner som skulle köra hit mitt i natten om jag hade bett dom. Och ändå gnäller jag...


Till slut vågar man knappt ta kontakt med vännerna, inte ens de allra närmsta vännerna. Man blir liksom så rädd för att vara tråkig och trist. Vem vill käka bruch med en deppig vän? Man blir rädd att de ska tröttna och till slut undviker dig.
Frågar de hur det är...då svarar man : "jodå". Men till slut undviker man att höra av sig...för att de ska få slippa att fråga.
Man ska ju skratta och ha kul när man träffas...
...så jag skrattar.
Men just nu så fylls liksom inte skrattet på efterhand som det brukar. Så jag sparar omedvetet på det.

Så, varför skriver jag då detta här?... Vet egentligen inte. Kanske för att jag skäms. För att jag känner mig otroligt otacksam...?

...kanske för att detta skrämmer mig...?

Bröllopsdag...

... 18 år i dag :-).

Det ÄR faktiskt otroligt vad tiden går fort.... Men vi har tänkt att slå rekord, den som lever får se.

Nu ska jag gå och lyssna på " VÅR " låt... Still the one med Shania Twain... :-D

Kärleken lever ;-)

Lev väl <3<3<3

TACK Larssons...

...för en superdupertrevlig midsommarafton.

Jag förstår inte varför tiden går så fort när vi träffas...;-)

Tack, så klart, till lillebror och ungdomarna oxå! En mysig dag med allt som hör midsommar till.

Ägg, sill, nypotatis..mm mm...:-)

G L A D M I D S O M M A R !!!

Hoppas att solen skiner på oss alla i dag!

Ovänliga människor...

...kan inte ha mycket problem i livet...eftersom de lägger så mycket energi på småsaker...


Tänk er en ung, trevlig, normal tjej eller kille. Hon/han jobbar som kassa/butiksbiträde i en närbutik, alltid tillmötesgående och arbetar snabbt och effektivt.

Tänk er en stressig arbetsdag, dagen före midsommarafton. Kunderna i affären är som stressade abetsbin, krockar i gångarna och rycker nästan varorna ur händerna på varann.
Tänk er att stå där i kassan, tyvärr den enda öppna kassan eftersom de andra i butiken hjälper kunder att hitta varor( de är så stressade så att de inte ens orkar leta själv). Och då...plötsligt... så tiltar kassaapparaten...
...
Det tar max 5 min för personalen att fixa kassan. Men under dessa 5 minuterna så visar sig kundernas rätta sidor...
Det svärs, mumlas och klagas i kön. Killen/tjejen kallar på hjälp, och kämpar för att få ordning på tekniken.

Efter ungefär 2 min höjer en äldre man rösten. De unga, som alla annars klagar på, väntar stillsamt i kön...medan den äldre mannen förklarar vad han tycker att de ska göra. Han tar på sig rollen som den som ska föra kundernas talan...

vilken jäkla ärthjärna ...

Den stackars Killen/tjejen i kassan blir rödare och rödare i ansiktet, stressad är hon redan innan, och nu ser man hur hon förtvivlat tittar sig omkring efter sina kolleger som är på väg för att hjälpa henne.
Detta tar alltså max 5 min...Men gubbfan hinner vräka ur sig både det ena och det andra... och får lite fega medhåll från sina jämngamla kö-kompisar...

När kassan är fixad och kassan brevid oxå öppnas för att så snabbt som möjligt jobba undan kön, börjar han dessutom bestämma vem i kön som ska gå till vilken kassa....

Jag säger bara ...GET A LIFE!!!

When you're weary
Feelin' small
When tears are in your eyes
I will dry them all
I'm on your side
When times get rough
And friends just can't be found

Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down

When you're down and out
When you're on the street
When evening falls so hard
I will comfort you
I'll take your part
When darkness comes

And pain is all aroundLike a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down

Sail on silver girl
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way

See how they shine
Oh, when you need a friend
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind

Varför har jag mest energi mitt i natten?

Då kan jag scrappa, städa, stryka, planera... Varför kan jag inte ha lite av den energin på förmiddagen... då sitter jag mest och degar framför datorn eller agerar taxi... Eller så sover jag...

Klockan blir ofta halv 2 innan jag kommer i säng, och då ligger jag och vrider mig ett bra tag innan jag får ro. Om inte...

...Shelby har bestämt sig för att sova inne.

Shelby är som min nallebjörn. Ett gosedjur...

Strax efter att jag lagt mig till rätta så hör man dom små tassarna på sovrumsgolvet. Hon ska ligga till vänster om mig, bredvid kudden...med min arm som huvudkudde...

Men först ska det kelas. Katter hälsar med pannan. De stryker sin panna mot de som de gillar och hälsar på. ...Och hon hälsar... Länge...

Det lugnar...

Det sänker pulsen och blodtrycket, det är sedan länge känt...och det stämmer...

Inget kaffe!!!!.....

....kaffeburken var helt tom...

Men..mamma-tankeläsare- kom och hälsade på :-)
Med sig hade hon kaffe, JORDGUBBAR och glass!!! Total lycka!

Världens bästa mamma har gjort det igen...Puss och kraaaam på dig!

Så med järn i kroppen(jordgubbarna) och kaffetarmen tillfredsställd så mår man nu GÖTT. Kvällen är räddad.

Nu får vi äta stekt gröt i månader...

...men det är mitt fel....

...jag har nämligen anmält Amanda till privata sånglektioner... Och jag är sååååånöjd! :-D

Första lektionen är i juli, hemma hos Lena (som hon heter) i Tygelsjö. Spännande!! Detta kommer att hjälpa loppan att höja sin självkänsla och sitt välmående, det är jag säker på. :-)

Snoooooooor...

...är så ÄCKLIGT!
just nu tror jag att snoret lagt sig som en hinna runt min hjärna... Är mer trögtänkt än normalt, ögonen är små och rinnande, näsdukar avverkas i hög hastighet...

...AARRRGGGHHH...snoret har invaderat mitt huvud...

Sanra ligger utslagen i sin säng...riktigt däckad... Hög feber, förkyld och en mage som slår bakut... Som mamma har man ett svårt dilemma... Vill hålla om och trösta-men vill INTE bli smittad... VAD GÖRA?? Står i dörren och pratar tröstande, ger släng-pussar, tycker synd...

Amanda är frisk och glad. (Nu bortser vi från allt annat skit för en liten stund) Ska shoppa med mormor i dag :-). L Y C K A...

Lev väl

Amanda svimmade...

...på studentfesten..
...och skrämde slag på gästerna... Dom tittade lite ängsligt på oss där vi satt och kramade om henne och försäkrade alla att "detta går snart över"..."hon vaknar snart igen"...
Och det gjorde hon ju :-), men hur länge sa det vara så här?? Luv u goa lilla tjej. Tänk om jag kunde fixa allt med ett "hokus pokus"...

Och min lilla underbara snäcka, Sanra... Det är bara att läsa hennes blogg... så förstår man hur hon mår... KRAM på dig , Sanra. Älskar dig, underbara, känsliga och behagliga tjej. Med hela mitt hjärta.


Missade kusin-Viktors sång och jubel på skoltrappan i går. :-( Tänk er själva..
Cybergymnasiet, Östra kanalgatan i Malmö...En fredageftermiddag... Parkering? NOT!
Fullständig kaos... Efter 20 minuters letande i röran efter parkering så gav jag och R upp. Körde hem igen och väntade in foket och den lyckliga studenten.
Festen blev LYCKAD. Rolig, glad och med god mat och dricka. Grattis än en gång, lille Vickevire.

I dag skiner solen. Men den förbenade vinden lever loppan i vår trädgård... Undrar om det går att grilla i kväll?...

Student-firande i dag...

...för Viktor och Nikki. :-)

Tror inte att dom har tid att kolla någon blogg i dag ;-), så jag lägger ut mina nya LO´s redan nu. Hittade först ingen (INGEN) inspiration... Men är nöjd med resultatet i allafall...

Livet på en pinne...

Rickard har tagit över när amanda kallar i panik på kvällarna. God bless that man!! LUV HIM!
<3<3<3<3
Inte så mycket för att jag inte orkar...(man orkar allt när det gäller barnen)...utan för att se om vi kan bryta beteendet lite. Hjälpa henne att "lura" paniken(?) så att kvällen blir lugnare.

Han såg ganska tagen ut när han kom ner efter kvällens turbolens...
Han hade fått hålla fast henne när hon i förtvivlan gråtit, skrikit och snurrat runt i sin säng.
Som vanligt så "försvann" hon en kort stund, för att sedan vakna i fullständig panik...
Det är fruktansvärt att se. För alla...men speciellt för en bekymmersam och orolig förälder.

Det är ett ständigt planerande... Vad är bra? Vad är dåligt? Hur ska vi göra i olika situationer?
Kanske inte konstigt att man är snurrig, stressad, fumlig och disträ...Och glömsk...Shit, glömmer små enkla saker... Tider, platser...

Och...för att inte prata om hur rädd man är för att vår andra prinsessa ska känna sig bortglömd..
Önskar att den där 18-årsgränsen suddades ut en aning... Hur kan det antas att man över en natt är vuxen och därmed förväntas klara sig själv? Ur myndigheters synpunkt. Förutom när det gäller sprit då, så klart...

solsting!!!

VARMT VARMT VARMT!!! Kokt kräfta med svettigt hår, någon?? jisses.....
Trots en god bok, kallt vatten i massor, solbrillor och trevligt sällskap(dottern) -så pallade denna svensken inte långa stunder i måndagens vackra sommarväder...
För en gångs skull så blåste det INTE i vår trädgård... Inte den minsta lilla vindpust...
Men..för all del..ska inte klaga! Det brukar inte vara för evigt.

I dag blåser det i Trellehåla igen... Som sagt..inget varar för evigt.

Det är inte lätt...

...att vara en bra förälder...

Du ska vara närvarande men inte för tillgänglig?

Du ska vara stöttande men inte för mycket?

Hjälpa, inte stjälpa?

Snacka om svår balansgång.

Är det nån som gissa hur jobbigt det är att säga nej när ett barn förtvivlat ringer i panik och vill bli hämtat för att allt snurrar och det känns som att hon ska dö... Allt för att inte hjälpa för mycket.

Det är så mycket man vet, men som är svårare i praktiken...