Man får verkligen kämpa...

... för att få behålla den där energin som kom från ingenstans...
Jag hade ju planerat det så bra... Studier till våren och tre år framåt, humöret var på topp och jag var verkligen på G.
Tyvärr visar det sig att jag saknar NK 2... Har "bara" Nk 1... ETT ämne står mellan mig och utbildningen. Såååå; nya planer. Jag vägrar bli ett offer, en grinig kärring som bara klagar på sin situation... Fast det är skönt att klaga i bland...

Ok, nya tag.
Får hänga kvar på en energislukande arbetsplats ett tag till och samtidigt läsa in/tenta av naturkunskapen. Tur att man har GOA arbetskamrater.
Är bara så rädd att dåligt mående, stress och annat ska hinna ifatt mig. Hade ju försprång ett tag.


Skit oxå

"Lilla sniigel, lakta dej..."

"... annars tar ja deeej!"

Jag älskar att höra den där lille busie krabaten sjunga. Han är superduktig och lär sig alla melodier och texter väldigt snabbt, särskilt kul är det att höra honom sjunga de där "gamla, goa" barnvisorna :).

Tänk.. han är redan drygt två år. En glad och pigg tvååring som älskar bilar, "spidermannen", fotboll och så mycket annat. Vår härliga kille.