En märklig dag.

Min födelsedag.

Man kan inte vara på topp varje dag, i dag är en sådan dag, det kryper i kroppen och stresståligheten ligger på -5.
Hittade en kliande prick med en märklig halvmåneformad rodnad på den tjuriga "villintetilldagisidag"-killen och beslöt mig för att låta den tjuriga busen bli hemma. En ledig dag, liksom.
Men det är inte kul att vara hemma med en mamma som blir irriterad när man tjatar om olika Wiispel och som blir ännu mer irriterad och arg i blicken när man ändrar önskemål om frukost för fjärde gången... Han fattade vinken och bestämde sig snabbt för ostmacka och mjölk.

För att inte låta den märkliga känslan ta över, så hämtade vi upp Sandra och styrde mot McDonalds för att fika och leka. En mysig stund som övergick i tårar och förtvivlan när vi vuxna bestämde att det var dags att köra hem... Som plåster på såren fick lillebror följa med storasyster hem för att baka pepparkakor. <3 p="">
Och den märkliga känslan är kvar. Det är min födelsedag.
På Facebook fullkomligt ramlar gratulationerna in. De öser lovord över mig, jag som aldrig kommer ihåg att gratulera någon... För varje gratulation som kommer så blir jag gladare och samtidigt ledsnare. Varför? Vet inte!
Ålderskris? Trött?

På vägen hem från Sandra så ser jag att dimman har börjat komma in från havet, lite mysigt-men vill ju ha sol.
På åkern brevid huset har några svanar hittat en extra sunkig plätt bland lera och ogräs. Lite längre bort, med dimma som bakgund, ser jag rådjuren som står så ståtliga och raka. En vacker bild.