Uppdatering

Jacob kräkte inte fler gånger, men nu ligger han med 39 graders feber och vägrar äta eller dricka :-/. Får väl hoppas på att magen bara reagerade på något... Fortsättning följer. 

Och plötsligt så hängde den där...

... den där lappen som alla föräldrar fasar... Inte den där lappen om föräldramöte, nejnej, ni vet den där som lyder: "Vi har kräksjuka på avdelningen!"
Blääää.




Just nu ligger Jacob i soffan med spannen redo på golvet, kräkpåsarna ligger på soffbordet och hushållsrullen brevid... Han har kräkt för första gången på nästan tre år... Nu återstår bara att se om det kommer fler omgångar eller det bara var något han ätit... (Jo, ellerhur?...)
Nu sover han, undrar om jag oxå vågar sova...

lånad bild från sr.se

Det pratas mycket....

... om pensionärer som efter ett helt arbetsliv får leva på gränsen till fattigdom. Så klart så tycker även jag att detta är oacceptabelt och jag förstår deras besvikelse, dessutom så kan jag inte låta bli att undra om det finns pengar åt min generation när vi går i pension...

Jag läste om en dam som har 8800 kr netto i månaden, hon var förtvivlad och undrade hur hon skulle knna klara sig utan mannens inkomst.
Min dotter har ut 6200kr i månaden, efter skatt. Som pensionär så äger du kanske din bostad, du har gjort en del i ditt liv och har haft möjlighet att unna dig något.
Att vara 20+ och ha drömmar är inte lätt med en inkomst på 6200kr varje månad. Att unna sig något finns inte på kartan... Att dessutom vara sjukskriven och inte kunna jobba extra underlättar inte.

Bara en liten tanke som dök upp när jag läste om alla pensionärer som jämrar sig. Jag vill absolut inte bagatellisera deras problem, bara tillägga att det finns andra som faktiskt har det sämre..

En dag i telefonsamtalens tecken...

...torr i munnen ;).

Nu för tiden så måste denna svensken ha allt uppskrivet på små komihåg-lappar, allting kasar nämligen denna teflonhjärnan. I dag var det många små lappar...

Fk

Folksam

VC

Barnreuma

Arbetsterapeut

Mm mm

Man blir liksom trött på att höra sig själv till slut.... Men det är en bra känsla när det är gjort, sen ska man bara se till så att alla samtal leder till något ;).

Ett litet samtal till reuma..

... står högst på min "attgöra"-lista. Tyvärr.

Eftersom Knatteskuttet var inställt pga sportlov så fick åkte Jacob, Sandra och Johan till Kulhuset istället, han älskar att få lov att klättra och busa rundor där. :). Han var mer än nöjd och somnade gott på kvällen. 

Men i natt sov vi knappt nånting... Han har gråtit och ojat sig, vridit sig i sängen och klagat på att det gör så ont i knäna. Stackars lille kille... 

OM han nu har EDS så vet vi ju att han behöver bygga upp sina muskler för att hålla lederna stabila, men då måste man ju kunna röra sig utan smärta. Kanske blir det ännu en kontakt med barnhabiliteringen, ortroser hade nog varit en bra grej här, men kanske inte sådana som Forrest Gump och stora syster Sandra fick... 

Usch, det var ju detta man var rädd för.

En märklig dag.

Min födelsedag.

Man kan inte vara på topp varje dag, i dag är en sådan dag, det kryper i kroppen och stresståligheten ligger på -5.
Hittade en kliande prick med en märklig halvmåneformad rodnad på den tjuriga "villintetilldagisidag"-killen och beslöt mig för att låta den tjuriga busen bli hemma. En ledig dag, liksom.
Men det är inte kul att vara hemma med en mamma som blir irriterad när man tjatar om olika Wiispel och som blir ännu mer irriterad och arg i blicken när man ändrar önskemål om frukost för fjärde gången... Han fattade vinken och bestämde sig snabbt för ostmacka och mjölk.

För att inte låta den märkliga känslan ta över, så hämtade vi upp Sandra och styrde mot McDonalds för att fika och leka. En mysig stund som övergick i tårar och förtvivlan när vi vuxna bestämde att det var dags att köra hem... Som plåster på såren fick lillebror följa med storasyster hem för att baka pepparkakor. <3 p="">
Och den märkliga känslan är kvar. Det är min födelsedag.
På Facebook fullkomligt ramlar gratulationerna in. De öser lovord över mig, jag som aldrig kommer ihåg att gratulera någon... För varje gratulation som kommer så blir jag gladare och samtidigt ledsnare. Varför? Vet inte!
Ålderskris? Trött?

På vägen hem från Sandra så ser jag att dimman har börjat komma in från havet, lite mysigt-men vill ju ha sol.
På åkern brevid huset har några svanar hittat en extra sunkig plätt bland lera och ogräs. Lite längre bort, med dimma som bakgund, ser jag rådjuren som står så ståtliga och raka. En vacker bild.

Ny favvo!

Inte alls mjölfri och säkert inte nyttigt, men så lagom och så gott :).

En innehållsrik dag...

...en trevlig kväll...

...och en jobbig natt :-/. 

Jacob var på sin första "idrottsträning" i dag tillsammans med Sandra. En gång i veckan ska han få prova på olika idrotter, på lek förstås. Han hade jättekul, och sen blev det fika och lek på McDonalds :).

Eftersom Sandra inte riktigt hade lekt färdigt så blev det en timmes bus på lekhuset också, helt i Jacobs smak :).

Efter att vi ätit kvällsmat så spatserade Jacob och Amanda i väg till Willys för att inhandla lite gott att smaska på, ett måste när man ska titta på Mello och QXgala :). På vägen hem somnade jacob i vagnen, en nöjd och belåten liten man.

Nu är kl 00:43 och Jacob har precis slumrat till, men han gnyr, jag tror att han vaknar snart igen:-/. Kl tio vaknade han av att det gjorde ont i hö knä... I två timmar den lille trötte mannen försökt att somna, men smärtan är jobbig :(. 

Det var detta dom jag hoppades på INTE skulle hända. Symtomen liknar mer och mer de symtom som dök upp hos sandra och Amanda. 

Jag fick lära mig att ALDRIG skylla på växtvärk.