Ja, häromveckan fick jag då reda på att jag har struma. Eftersom struma egentligen bara betyder "förstorad sköldkörtel" så är diagnosen inte alls så allvarlig som den låter, ändå så känns det lite lustigt.
Provsvaren var lite avvikande, enligt läkaren kan det vara tecken på giftstruma, förstorad sköldlörtel med för hög hormonproduktion... Behöver inte heller betyda något speciellt, jisses- halva Sverige käkar ju Levaxin... Men ändå känns det lite olustigt.
På onsdag väntar finnåls-punktionen. Jag är inte den första i släkten som har behövt gå genom denna undersökningen, säkert inte heller den sista... Det är inget farligt, inget ovanligt... Men ändå känns det olustigt.
Jag brukar inte vara den som förstorar upp sjukdomstillstånd, anser mig själv vara ganska"cool" när det handlar om sjukdomar, undersökningar odyl, men jag har liksom inte tid med detta riktigt. Är inte van att vara den som allting handlar om. Det brukar inte vara jag som ska undersökas och ev behandlas...
Är det därför som jag tycker lite synd om mig själv?
Kl är 23,14, piiip. sitter här i soffan med en hostig liten kille som är orolig och ledsen, och trött. Han vill inte annat än att sova, jäkla hosta som hela tiden återkommer :(. Och jäkla näsa som alltid ska snora och täppas till... Resten av familjen sover troligen.
På tisdag är schemat fulltecknat, nästan i allafall... Fm: Reumatologen, em: BUP och BVC... Ser kanske inte så fulltecknat ut, men jag kan lova att jag kommer att vara ganska matt senare på em...
Sandra får snart lägenhetsnyckeln... Knasigt. Men roligt.
2 kommentarer:
Another one bites the dust, alltså? Ja, det är bara att leva med. Levaxinet har i alla fall inga knepiga biverkningar.
Är det ett ålderstecken när de kroniska sjukdomarna ökar i antal? Jag är uppe i två nu... ;)
Skicka en kommentar