Mellisen (Amanda) har fyllt myndig och dessutom har försäkringsbolaget gett henne bevis för att hon faktiskt inte mår ok. En liten tröst i all förtvivlan och kaos.
Jag vabbar igen... Stackars lille killen har hööög feber och räälig hosta.
Vår fine, store, lille vovve finns tyvärr inte hos oss längre :(. Han hade länge verkat allt stelare i bakpartiet och vi märkte att han hela tiden gick ner i vikt, men han var fortfarande den där glada och fjantiga hund som han alltid varit. Vi visste inte att han hade förslitningar i knäna, och tyvärr så fick han en korsbandsruptur i vänsterbakben...
En korsbandsruptur gav oss två alternativ. Antingen en operation som skulle kosta oss 70 000 inkl rehab mm, eller att ta bort honom. Fy fan för att sitta brevid en glad ,och ändå ganska pigg hund, och behöva ta beslutet att ta livet av honom...
Ja, jag vet att vi faktiskt inte hade något alternativ egentligen, men jag känner mig ändå som en mördare. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på hur det var när de gav honom den första avslappnande sprutan... Man sitter och klappar sin fina och trogna vän, och bara väntar på att han ska bli så trött att han inte bryr sig när de sätter kanylen för att ge överdosen med narkosmedel...
Fruktansvärt.
Och det är fruktansvärt tomt. Och sorgligt.
Livet går vidare, men det är tufft. Man sörjer. Och känner sig som en mördare.
Vår fina Zacky. 2005-2012.
Sov gott pågen. <3
1 kommentar:
Han var en så fin och go hund!!! Så himla tråkigt att behöva fatta beslutet, men fullt förståeligt. Nu slipper han i alla fall gå omkring och ha ont!
Hoppas att prinsen snart blir frisk igen! Ni har verkligen fått er beskärda del av VAB. :(
KRAMAR!!!
Skicka en kommentar