...hur fort allting kan ändra sig... Inombords...
Ja, det är så märkligt hur man från den ena stunden till den andra känna precis som om någon dragit ur proppen; att man från att känna hoppet att allt blir bra, plötsligt känner att allt försvinner. Utan yttre påverkan. Utan att något speciellt hänt, just då. Bara så... Som om ett stort svart hål öppnat sig.
Det är så märkligt hur man kan känna sig så splittrad. En känsla av att vilja jobba och samtidigt knappt kunna tänka tanken på att vara social och jobba utan att må illa. Jag älskar mitt jobb, älskar allt akut och rörigt...men inte just nu. Och det skrämmer mig. det skrämmer mig rejält.
Känslan av att vara tvungen att jobba. Det är ju jag som sabbar allt just nu. Vi klarar oss nätt och jämt i vanliga fall. Vi sålde tomten och fick ordning och kunde renovera :), och då sabbar jag allt. Precis när man tror att allt ska bli riktigt bra... Det är tugnt...
Det är en märklig känsla att skämmas. Att skämmas över att man inte "tar sig i kragen" och skärper sig... Att man är så svag. Jag har ett ansvar. Familjen.
Det är jobbig känsla att känna sig så jädrans otacksam. Jag har världens bästa sociala nätverk.
En underbar man som alltid berättar hur mycket han älskar mig, underbara barn . Underbara föräldrar som ALLTID ställer upp, med ett leende.<3<3 Luv u!
Jag har världens bästa kusifin som alltid finns där, lillebror, moster och morbror... Underbara vänner och arbetskamrater. Jag har ju vänner som skulle köra hit mitt i natten om jag hade bett dom. Och ändå gnäller jag...
Till slut vågar man knappt ta kontakt med vännerna, inte ens de allra närmsta vännerna. Man blir liksom så rädd för att vara tråkig och trist. Vem vill käka bruch med en deppig vän? Man blir rädd att de ska tröttna och till slut undviker dig.
Frågar de hur det är...då svarar man : "jodå". Men till slut undviker man att höra av sig...för att de ska få slippa att fråga.
Man ska ju skratta och ha kul när man träffas...
...så jag skrattar.
Men just nu så fylls liksom inte skrattet på efterhand som det brukar. Så jag sparar omedvetet på det.
Så, varför skriver jag då detta här?... Vet egentligen inte. Kanske för att jag skäms. För att jag känner mig otroligt otacksam...?
...kanske för att detta skrämmer mig...?
4 kommentarer:
Jag vill käka brunch med dig både när du är deppig och ledsen (och när du är glad och solig). Och du behöver inte skratta eller hålla masken när du är med mig.
Men framför allt får du inte hålla dig borta. Det är bara helt utestlutet!!!
Åh, jag vet precis hur det är. Men du, depression är en sjukdom, precis som vattenkoppor eller cancer eller lunginflammation. Faktiskt. Det är inget att skämmas för. Du måste be om hjälp, från proffs. Du har haft det tungt på sistone, med barn som mår dåligt. Sånt sätter sina spår i orken, i lusten, i glädjen. Och det är ingen "fel". Du har bara åkt på något, och det går över - men just nu behöver du hjälp. Prata med en läkare; få medicin och/eller kontakt med en kurator/psykolog att prata med, få perspektiv och hjälp att hantera bottenläget (coh så kan man gnälla av sig lite hos proffslyssnaren, så man slipper känna att man överlastar vännerna). Eller gå till hälsokosten och köp Movina (johannesört) - det hjälper. Men kolla så den inte slår ut ev andra mediciner du tar!
Och du. Vänner tycker om en även när man är nere. That's what friends are for.
Annars kan man ju också vara ärlig. Alltså, när folk frågar "hur är det?" så kan man säga att man inte orkar prata om det och be dem prata om nåt roligare istället. Det har jag gjort ibland när jag inte orkar säga att jag fortfarande har huvudvärk, och det funkar faktiskt - vänner och kollegor respekterar en. Eller så svara man jodå och frågar jättesnabbt hur det är med den som frågade, och leder bort uppmärksamheten från sig själv. Och skriver av sig i bloggen istället! :)
*kraaaam*
jag finns här som din vän i alla väder. Det är det vänner är till för. Ring mig och jag kommer och jag skulle äta brunch med dig om du så gråter dig igenom den. Ta en timme om dagen Lotta och bada så ofta du kan !!!!
Timme i taget menade jag och du får ringa mig vilken tid på dygnet det än behövs !!!
Skicka en kommentar