... kan man väl se att detta blir en jättefin sänggavel??
Eftersom vi har snedtak och likaså tak, så måste vi kapa av det översta, men det kanske ändå hade blivit lite för mycket, liksom... Men tänk er detta, med vit färg och hyllor på sidan- tadaaaa- en sänggavel à la L-8. =)
tisdag 22 oktober 2013
måndag 21 oktober 2013
Lite nyttigt skapande..
... finns i planeringen :).
Jacob har lekrum på nedanvåningen, och ska få sovrum i Amandas gamla rum, på ovanvåningen. Han ska dessutom ta över hennes 120-säng, den som hon inte kunde få upp till sin nya lägenhet...
Jag är ett fan av snygga sänggavlar/ramar, och tycker det är trist när sängen står sådär enkelt utan inramning. Att hitta en sänggavel/ram till en mellanstor säng visar sig vara lite svårt, i alla fall om man vill ha en i rätt prisklass och, när man som jag, har vissa krav på utseendet....
MEN, så kom jag på en brilliant idé :)! Jag gillar trä... Vitmålat trä... (Nähä?!)
Vi har ett vindskydd stående bland "bra att ha-högen" i trädgården. Ett kraftigt och fint dekorerat vindskydd som inte passar någonstans. (Bild kommer. ) Om man tar bort en del och målar i vitt, så blir det en supersnygg sänggavel i rätt mått :). Billigt och bra , alla ingredienser hemma , bara att fixa ;). På var sida om sängen blir det dessutom plats för hyllor-sängbord :).
vi ska bara måla i rummet först... och ska bara... äh, det blir bra :).
Jacob har lekrum på nedanvåningen, och ska få sovrum i Amandas gamla rum, på ovanvåningen. Han ska dessutom ta över hennes 120-säng, den som hon inte kunde få upp till sin nya lägenhet...
Jag är ett fan av snygga sänggavlar/ramar, och tycker det är trist när sängen står sådär enkelt utan inramning. Att hitta en sänggavel/ram till en mellanstor säng visar sig vara lite svårt, i alla fall om man vill ha en i rätt prisklass och, när man som jag, har vissa krav på utseendet....
MEN, så kom jag på en brilliant idé :)! Jag gillar trä... Vitmålat trä... (Nähä?!)
Vi har ett vindskydd stående bland "bra att ha-högen" i trädgården. Ett kraftigt och fint dekorerat vindskydd som inte passar någonstans. (Bild kommer. ) Om man tar bort en del och målar i vitt, så blir det en supersnygg sänggavel i rätt mått :). Billigt och bra , alla ingredienser hemma , bara att fixa ;). På var sida om sängen blir det dessutom plats för hyllor-sängbord :).
vi ska bara måla i rummet först... och ska bara... äh, det blir bra :).
söndag 13 oktober 2013
Lycka är...
... att ge :).
Jag har inga pengar att ge bort, men i gömmorna kan man hitta både det ena och det andra.
När vinterkläderna plockades fram så insåg jag ganska snabbt att i lådorna fanns massor av kläder som sonen inte längre kan använda, för små- men ändå så fina och fullt användbara en eller två säsonger till.
Tack vare några FB-sidor så har jag kunnat ge bort dessa kläder till behövande medmänniskor. Efter som jag inte känner dem så vet jag egentligen inte hur behövande de verkligen är, men eftersom man själv suttit i situationer när allt känns ganska hopplöst, så känns det ändå så bra att ev hjälpa någon som verkligen behöver min hjälp.
Jag rensar och sorterar, slänger och packar ner. Man får en känsla av harmoni när man packar ner och skickar iväg dessa urvuxna kläder. Någon där ute sitter och är ledsen över att sonen eller dottern inte kan vara ute pga att de inte har råd att köpa de där dyra vinteroverallerna mm, som de verkligen skulle behöva... Och här sitter jag med fina vinterkläder som inte längre gör någon nytta. Och det känns sååå bra att kunna dela med mig. Jag hoppas att någon annan hade gjort samma sak för mig. Kanske är jag naiv, men visst har alla en förhoppning om att människor fortfarande är goda och hjälpsamma?! :)
Jag är lyckligt lottad och har verkligen tagit emot hjälp, i min närhet finns människor som är likadana som jag ;). Jag är stolt och tacksam över att jag blivit uppfostrad till att känna mer glädje av att ge än att ta emot.
De kan säga vad de vill om FB, men det är ett fantastiskt forum. ;)
Jag har inga pengar att ge bort, men i gömmorna kan man hitta både det ena och det andra.
När vinterkläderna plockades fram så insåg jag ganska snabbt att i lådorna fanns massor av kläder som sonen inte längre kan använda, för små- men ändå så fina och fullt användbara en eller två säsonger till.
Tack vare några FB-sidor så har jag kunnat ge bort dessa kläder till behövande medmänniskor. Efter som jag inte känner dem så vet jag egentligen inte hur behövande de verkligen är, men eftersom man själv suttit i situationer när allt känns ganska hopplöst, så känns det ändå så bra att ev hjälpa någon som verkligen behöver min hjälp.
Jag rensar och sorterar, slänger och packar ner. Man får en känsla av harmoni när man packar ner och skickar iväg dessa urvuxna kläder. Någon där ute sitter och är ledsen över att sonen eller dottern inte kan vara ute pga att de inte har råd att köpa de där dyra vinteroverallerna mm, som de verkligen skulle behöva... Och här sitter jag med fina vinterkläder som inte längre gör någon nytta. Och det känns sååå bra att kunna dela med mig. Jag hoppas att någon annan hade gjort samma sak för mig. Kanske är jag naiv, men visst har alla en förhoppning om att människor fortfarande är goda och hjälpsamma?! :)
Jag är lyckligt lottad och har verkligen tagit emot hjälp, i min närhet finns människor som är likadana som jag ;). Jag är stolt och tacksam över att jag blivit uppfostrad till att känna mer glädje av att ge än att ta emot.
De kan säga vad de vill om FB, men det är ett fantastiskt forum. ;)
måndag 7 oktober 2013
Snabba vändningar...
... , ibland hinner man liksom inte med. :)
I somras hade jag stora planer på att sonen skulle lägga blöjan, det passade liksom så bra att göra det på sommaren när det är varmt och rumpan ändå är bar nästan hela tiden.
Men sonen tyckte annorlunda. Han var liksom inte alls redo, med följden att jag förberedde mig på ett par tuffa år med en son som pottvägrar... Ungefär samtidigt som mina kalsong-planer gick i kras så bestämde sig sonen för att verkligen passa in i familjen IngenStrukturIngaRutiner, genom att helt släppa sina goda kvällsvanor och sovrutiner....
Vi la ner allt för en tid, potträning och sovrutiner, i all annan röra så kändes det som om jag inte riktigt kunde hitta någon form av strategi för att få till det, liksom. Energin var inte där.
För en månad sen så ställdes pottan fram i vardagsrummet, nu var den synlig, var den intressant så kanske...
Idag är lillbusen torr, dag som natt! Han kissar inte i byxorna, t o m nr två hamnar i pottan! Jag vet att man kan vänta bakslag, men han verkar ha superkoll och vi tänker knappt på att påminna honom. Ibland kommer han susande ifrån rummet, ropandes "ojoj, kissnödig!", och man väntar sig nerkissade kalsonger, men nej- han kniper och kalsongerna är snustorra :).
------------------------------------------
Eftersom sonen nu verkade mottaglig för lite nya rutiner, så tog vi tag i nästa grej... nattningen...
Jag säger bara; TACK, ALFONS ÅBERG!! Och TACK ÄLSKADE MAMMA för boken!!
Jacob älskar Alfons Åberg, speciellt "God natt, Alfons Åberg". Ända sen han fick boken av son mormor, så har vi läst den ett antal gånger varje dag. Han kan den utantill.
Planerna var att vi sakta, men säkert, skulle införa en bra kvällsrutin. Ni vet; städa undan, borsta tänderna, kissa, läsa bok och SOVA... Vi väntade oss en ganska jobbig period med övertrött son och låååång nattning...
Vi började i gårkväll. Jag tog ett djupt andetag och sa ": Jacob, nu är det dags att kissa och borsta tänderna, sen säger vi god natt till pappa och går upp och läser Alfons Åberg. Sen är det dags att sova." Punkt. Inga alternativ, ingen diskussion...
"ok, mamma", säger busungen och går in i badrummet...
Ridå....
Jacob kissar, tar på sig pyamasen, borstar tänderna, låter mig borsta under protest och säger "god natt, pappa" och ger Rickard en stor kram och puss. Vi samlar ihop napp, kanin och bok och beger oss upp till sovrummet.
Vi läser Alfons, kramas, säger god natt och.... HAN SOMNAR!! På FEM minuter!!!
Samma sak i dag :). Lugnt och sansat och såå mysigt.
Plötsligt så händer det!
I somras hade jag stora planer på att sonen skulle lägga blöjan, det passade liksom så bra att göra det på sommaren när det är varmt och rumpan ändå är bar nästan hela tiden.
Men sonen tyckte annorlunda. Han var liksom inte alls redo, med följden att jag förberedde mig på ett par tuffa år med en son som pottvägrar... Ungefär samtidigt som mina kalsong-planer gick i kras så bestämde sig sonen för att verkligen passa in i familjen IngenStrukturIngaRutiner, genom att helt släppa sina goda kvällsvanor och sovrutiner....
Vi la ner allt för en tid, potträning och sovrutiner, i all annan röra så kändes det som om jag inte riktigt kunde hitta någon form av strategi för att få till det, liksom. Energin var inte där.
För en månad sen så ställdes pottan fram i vardagsrummet, nu var den synlig, var den intressant så kanske...
Idag är lillbusen torr, dag som natt! Han kissar inte i byxorna, t o m nr två hamnar i pottan! Jag vet att man kan vänta bakslag, men han verkar ha superkoll och vi tänker knappt på att påminna honom. Ibland kommer han susande ifrån rummet, ropandes "ojoj, kissnödig!", och man väntar sig nerkissade kalsonger, men nej- han kniper och kalsongerna är snustorra :).
------------------------------------------
Eftersom sonen nu verkade mottaglig för lite nya rutiner, så tog vi tag i nästa grej... nattningen...
Jag säger bara; TACK, ALFONS ÅBERG!! Och TACK ÄLSKADE MAMMA för boken!!
Jacob älskar Alfons Åberg, speciellt "God natt, Alfons Åberg". Ända sen han fick boken av son mormor, så har vi läst den ett antal gånger varje dag. Han kan den utantill.
Planerna var att vi sakta, men säkert, skulle införa en bra kvällsrutin. Ni vet; städa undan, borsta tänderna, kissa, läsa bok och SOVA... Vi väntade oss en ganska jobbig period med övertrött son och låååång nattning...
Vi började i gårkväll. Jag tog ett djupt andetag och sa ": Jacob, nu är det dags att kissa och borsta tänderna, sen säger vi god natt till pappa och går upp och läser Alfons Åberg. Sen är det dags att sova." Punkt. Inga alternativ, ingen diskussion...
"ok, mamma", säger busungen och går in i badrummet...
Ridå....
Jacob kissar, tar på sig pyamasen, borstar tänderna, låter mig borsta under protest och säger "god natt, pappa" och ger Rickard en stor kram och puss. Vi samlar ihop napp, kanin och bok och beger oss upp till sovrummet.
Vi läser Alfons, kramas, säger god natt och.... HAN SOMNAR!! På FEM minuter!!!
Samma sak i dag :). Lugnt och sansat och såå mysigt.
Plötsligt så händer det!
onsdag 25 september 2013
Det är liksom alldeles fantastiskt hur allt fungerar...
... eller inte fungerar.
Alla har vi rättigheter och skyldigheter, inget konstigt med det. Detta får man absolut veta när man t e x har kontakt med försäkringskassan, kontakt= fast i deras neverending snurrande hjul...
Det är fantastiskt att vi i Sverige har möjligheten att vara hemma med våra barn en viss tid när de är små, det är fantastiskt att vi har en sjukförsäkring och att vi har våra rättigheter.
Vi har också våra skyldigheter gentemot Fk, för att de ska kunna handlägga just mitt ärende så måste de ju ha ett visst underlag att arbeta med. Självklart. Och glöm för jissenamn inte att anmäla ändringar, helst innan de har skett, för annars blir du återbetalningsskyldig på studs och de hotar även med fängelsestraff. Du skriver under på heder och samvete!
MEN.
När det gäller Försäkringskassans skyldigheter är det inte lika klart. Då ligger det liksom en liten dimma över vad som gäller. De förstår inte det där med att du har räkningar att betala, skulder att lösa (efter deras strul förra gången det skulle betalas ut pengar) och gärna vill kunna fylla på i kyl och frys...
Jag hade en gång en chef, en chef som inte var närvarande, inte heller lyhörd. Min chef fick genom mina läkarintyg reda på att jag ville ha kontakt med företagshälsovården i nov 2012. Jag hade gärna tagit kontakt med dem på egen hand, men det krävs en remiss för detta. Min chef fick via läkarintyg och muntliga samtal med mig information och önskemål om detta i ett halvt år innan hon äntligen kopplade att "aha! Hon vill alltså prata med Previa?!"...
Nu, nästan ett år senare, har jag äntligen en tid hos företagsläkare. Min chef ansåg inte att mina problem var arbetsplatsrelaterade och ville skydda mig, hon ville att jag skulle slippa dra upp allt för en ny läkare. Min chef tyckte att mina problem fanns i hemmet, det får man snällt ta med husläkaren.
Jag har inga problem i hemmet. Vi har inga relationsproblem, inga problem inom familjen. Vi har haft det kämpigt pga olika orsaker, men vi har kämpat tillsammans, problemet finns inte "i familjen".
Det är inte konstigt att människor blir depr och känner hopplöshet, det är svårt att vara sjukskriven. Jag vill jobba! Jag vill jobba, ha en vanlig lön och leva så normalt som jag kan. Jag vill inte ha det så här längre.
Alla har vi rättigheter och skyldigheter, inget konstigt med det. Detta får man absolut veta när man t e x har kontakt med försäkringskassan, kontakt= fast i deras neverending snurrande hjul...
Det är fantastiskt att vi i Sverige har möjligheten att vara hemma med våra barn en viss tid när de är små, det är fantastiskt att vi har en sjukförsäkring och att vi har våra rättigheter.
Vi har också våra skyldigheter gentemot Fk, för att de ska kunna handlägga just mitt ärende så måste de ju ha ett visst underlag att arbeta med. Självklart. Och glöm för jissenamn inte att anmäla ändringar, helst innan de har skett, för annars blir du återbetalningsskyldig på studs och de hotar även med fängelsestraff. Du skriver under på heder och samvete!
MEN.
När det gäller Försäkringskassans skyldigheter är det inte lika klart. Då ligger det liksom en liten dimma över vad som gäller. De förstår inte det där med att du har räkningar att betala, skulder att lösa (efter deras strul förra gången det skulle betalas ut pengar) och gärna vill kunna fylla på i kyl och frys...
Jag hade en gång en chef, en chef som inte var närvarande, inte heller lyhörd. Min chef fick genom mina läkarintyg reda på att jag ville ha kontakt med företagshälsovården i nov 2012. Jag hade gärna tagit kontakt med dem på egen hand, men det krävs en remiss för detta. Min chef fick via läkarintyg och muntliga samtal med mig information och önskemål om detta i ett halvt år innan hon äntligen kopplade att "aha! Hon vill alltså prata med Previa?!"...
Nu, nästan ett år senare, har jag äntligen en tid hos företagsläkare. Min chef ansåg inte att mina problem var arbetsplatsrelaterade och ville skydda mig, hon ville att jag skulle slippa dra upp allt för en ny läkare. Min chef tyckte att mina problem fanns i hemmet, det får man snällt ta med husläkaren.
Jag har inga problem i hemmet. Vi har inga relationsproblem, inga problem inom familjen. Vi har haft det kämpigt pga olika orsaker, men vi har kämpat tillsammans, problemet finns inte "i familjen".
Det är inte konstigt att människor blir depr och känner hopplöshet, det är svårt att vara sjukskriven. Jag vill jobba! Jag vill jobba, ha en vanlig lön och leva så normalt som jag kan. Jag vill inte ha det så här längre.
tisdag 24 september 2013
Jacob har fyllt tre år...
... en underbar ålder, en kaotisk blandning av trots, utveckling och härliga kramar. :)
Här hittar ni lite bilder från kalaset :).
Här hittar ni lite bilder från kalaset :).
måndag 23 september 2013
I väntan på att något ska hända...
... så får man göra det bästa av situationen...
I dag är ingen bra dag. Jag vet faktiskt inte varför det är så just i dag. Idag är jag bitter och lite ledsen. Lite matt och lite förtvivlad. Inte lite bitter, väldigt bitter. I dag plågar jag mig själv med tråkiga minnen och funderar över en massa "om" och "varför"...
Idag är jag så bitter att jag skulle kunna ringa upp pedagoger och myndighetsfolk som vi träffade för snart 10 år sedan. Långsint? Brukar inte uppfattas som långsint, men i dag är det min starkaste egenskap. Förutom bitter, då...
När man tittar tillbaka och har lite perspektiv på saker och ting som hänt och sagts så kan man ofta acceptera, glömma och förlåta. För några år sedan så hade jag sagt att jag i alla fall accepterat och förlåtit. Idag tar jag tillbaka min förlåtelse. Jag är arg. Arg över att vissa personer kan orsaka så mycket utan att tänka eller ens behöva stå till svars, och de ska dessutom vara personer som vi ska kunna lita på och vända oss till.
I dag skulle jag kunna ruska om en viss person, men antar att hon inte ens vet om att hon gjorde så fel. I sin position borde hon vetat bättre, konsulterat och brytt sig. Hon bara antog. Resurser fanns, jag kunde ha krävt dem. Men vem berättar om dina rättigheter? Man försöker bara vara en bra mamma och göra rätt. Man tror på de utbildade och vill inte orsaka problem.
Idag skulle jag inte tveka att orsaka problem om jag varit i samma sits. Jag kommer aldrig att bara finna mig i att "en bra och funktionell familj" kan fixa problemen. Hädanefter lyssnar jag till mitt hjärta lika mer än vad jag lyssnar på råd och instruktioner. Ingen känner mitt barn bättre än vad jag gör. Alla är unika. Alla kan inte anpassa sig till samhället helt och hållet. ibland får faktiskt samhället lära sig att anpassa sig lite. Mötas halvvägs liksom. Alla är unika. Alla har skyldigheter och rättigheter.
Men glöm aldrig att barn är beroende av vår stöttning, de litar på oss. Ensamma kan de inte orka ta sig igenom alla problem. Lyssna på dem, ignorera ingenting. Gör inte om mina misstag.
Framför allt: Släck inga stjärnögon.
I dag är ingen bra dag. Jag vet faktiskt inte varför det är så just i dag. Idag är jag bitter och lite ledsen. Lite matt och lite förtvivlad. Inte lite bitter, väldigt bitter. I dag plågar jag mig själv med tråkiga minnen och funderar över en massa "om" och "varför"...
Idag är jag så bitter att jag skulle kunna ringa upp pedagoger och myndighetsfolk som vi träffade för snart 10 år sedan. Långsint? Brukar inte uppfattas som långsint, men i dag är det min starkaste egenskap. Förutom bitter, då...
När man tittar tillbaka och har lite perspektiv på saker och ting som hänt och sagts så kan man ofta acceptera, glömma och förlåta. För några år sedan så hade jag sagt att jag i alla fall accepterat och förlåtit. Idag tar jag tillbaka min förlåtelse. Jag är arg. Arg över att vissa personer kan orsaka så mycket utan att tänka eller ens behöva stå till svars, och de ska dessutom vara personer som vi ska kunna lita på och vända oss till.
I dag skulle jag kunna ruska om en viss person, men antar att hon inte ens vet om att hon gjorde så fel. I sin position borde hon vetat bättre, konsulterat och brytt sig. Hon bara antog. Resurser fanns, jag kunde ha krävt dem. Men vem berättar om dina rättigheter? Man försöker bara vara en bra mamma och göra rätt. Man tror på de utbildade och vill inte orsaka problem.
Idag skulle jag inte tveka att orsaka problem om jag varit i samma sits. Jag kommer aldrig att bara finna mig i att "en bra och funktionell familj" kan fixa problemen. Hädanefter lyssnar jag till mitt hjärta lika mer än vad jag lyssnar på råd och instruktioner. Ingen känner mitt barn bättre än vad jag gör. Alla är unika. Alla kan inte anpassa sig till samhället helt och hållet. ibland får faktiskt samhället lära sig att anpassa sig lite. Mötas halvvägs liksom. Alla är unika. Alla har skyldigheter och rättigheter.
Men glöm aldrig att barn är beroende av vår stöttning, de litar på oss. Ensamma kan de inte orka ta sig igenom alla problem. Lyssna på dem, ignorera ingenting. Gör inte om mina misstag.
Framför allt: Släck inga stjärnögon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
