Det är liksom alldeles fantastiskt hur allt fungerar...

... eller inte fungerar.

Alla har vi rättigheter och skyldigheter, inget konstigt med det. Detta får man absolut veta när man t e x har kontakt med försäkringskassan, kontakt= fast i deras neverending snurrande hjul...

Det är fantastiskt att vi i Sverige har möjligheten att vara hemma med våra barn en viss tid när de är små, det är fantastiskt att vi har en sjukförsäkring och att vi har våra rättigheter.
Vi har också våra skyldigheter gentemot Fk, för att de ska kunna handlägga just mitt ärende så måste de ju ha ett visst underlag att arbeta med. Självklart. Och glöm för jissenamn inte att anmäla ändringar, helst innan de har skett, för annars blir du återbetalningsskyldig på studs och de hotar även med fängelsestraff. Du skriver under på heder och samvete!

MEN.

När det gäller Försäkringskassans skyldigheter är det inte lika klart. Då ligger det liksom en liten dimma över vad som gäller. De förstår inte det där med att du har räkningar att betala, skulder att lösa (efter deras strul förra gången det skulle betalas ut pengar) och gärna vill kunna fylla på i kyl och frys...


Jag hade en gång en chef, en chef som inte var närvarande, inte heller lyhörd. Min chef fick genom mina läkarintyg reda på att jag ville ha kontakt med företagshälsovården i nov 2012. Jag hade gärna tagit kontakt med dem på egen hand, men det krävs en remiss för detta. Min chef fick via läkarintyg och muntliga samtal med mig information och önskemål om detta i ett halvt år innan hon äntligen kopplade att "aha! Hon vill alltså prata med Previa?!"...
Nu, nästan ett år senare, har jag äntligen en tid hos företagsläkare. Min chef ansåg inte att mina problem var arbetsplatsrelaterade och ville skydda mig, hon ville att jag skulle slippa dra upp allt för en ny läkare. Min chef tyckte att mina problem fanns i hemmet, det får man snällt ta med husläkaren.
Jag har inga problem i hemmet. Vi har inga relationsproblem, inga problem inom familjen. Vi har haft det kämpigt pga olika orsaker, men vi har kämpat tillsammans, problemet finns inte "i familjen".


Det är inte konstigt att människor blir depr och känner hopplöshet, det är svårt att vara sjukskriven. Jag vill jobba! Jag vill jobba, ha en vanlig lön och leva så normalt som jag kan. Jag vill inte ha det så här längre.