
En dag en förvirrad tonåring, andra dagen en ännu mer förvirrad tonåring...
Plötsligt börjar det växa horn i pannan och...SHIT...nu finns ingen återvändo...
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRGHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!
Så, klart... Bara avreagerar mig lite... Hm.....
Den som sa "små barn, små bekymmer- stora barn, stora bekymmer" hade SÅÅÅÅ rätt.
Jag ska inte gnälla, jag har två helt underbara döttrar, men de är tonåringar...
Regler, tider, kompisar och förtroende i en salig röra. Var f-n är instruktionsboken???? HJÄLP, hur var det nu?? Hur ska jag nu göra?? Ska jag föreläsa eller lyssna, ska jag sätta regler eller bara slappna av?? Hur är lagom? Varför är inte alla tonåringar ialla fall LITE lika. Hur kan syskon vara så olika??
När man precis lärt sig hur en tonåring funkar, då ploppar nästa upp. OCH ÄR HELT OLIK DEN FÖRRA!!! Jisses!!!!