Lille Elvis...

... var hos veterinären igår och fick plockat bort stift och skruv. Nu ska armbågsleden bara fortsätta att läka fint, helst ska han vara i stillhet i två veckor till... Stillhet? En valp på 4 månader? Kom igen! Funkar dåligt...


En helt annan sak...
Ända sedan Jacob föddes och läkaren upptäckte att höften "klickade" så har rädslan funnits där,  att även han ska ha EDS. Han var på röntgen undersökningar och höften såg bra ut, men jag vet ju att det gör höfterna på en EDS-drabbad person också...tills den subluxerar, eller hoppar ur led.
Tankarna snurrar.
Han uppvisar samma symtom som Amanda och Sandra gjorde. Ljuskänsliga ögon, rinnande ögon, blåmärken, överrörliga leder och töjbart skinn... Han blir fort trött och klagar på att han har ont i benen, han pekar på knäna och grimaserar... "Har ont där, mamma".
Klockan är just nu 11,10 och Jacob sover redan middag. Han vaknade 7,30 och var trött vid 10-tiden. När han sover middag så sover han gärna i tre timmar om vi inte väcker honom. Är vi ledig och Jacob inte ska till dagis så får man nästan veva igång honom på förmiddagen. Han vill helst bara vila och mysa i soffan...
Han verkar inte försvagad i musklerna, men de blir fort trötta och ömma. Han springer gärna och sparkar boll, men plötsligt så vill han vila och gärna sitta eller bli buren.

Målar jag fan på väggen? Kanske. Letar jag symtom? Kanske. det är svårt att låta bli, symtomer är en del av vår vardag. Kanske är jag lite arbetsskadad också...



Jag är fortsatt sjukskriven 50%. Just nu försöker jag vänja min kropp vid ny medicin, jag har bråkat med div insättningssymtom såsom migrän, illamående, ökad ångest och trötthet. Från att inte kunnat sova alls, så sover jag så fort möjlighet ges. Jag snarkar (!) och sover väldans tungt. Det är skönt att kunna somna och sova gott, men sömnen innebär mardrömmar och ångest.


Fortsättning följer...