söndag 14 april 2013

Min idol...

... http://www.leila.se/


Fräsch som få, snygg och duktig.

Kan tillbringa mååånga timmar här.


söndag 7 april 2013

En olycka händer så lätt..

..., men konsekvenserna blir sååå stora. Och dyra...

Lille nytillskottet i familjen, blandrasen Elvis hamnade underst när leken mellan hundarna blev för livlig. Resultat: en komplicerad fraktur i armbågsleden som opererades och stabiliserades med skruv och stav...

Nu har vi en bebis i huset. En liten bebis som har ont, har absolut lekförbud och kräver ständig passning... Att köpa valp innebär inte semester, det vet vi, men detta var ju inte vad vi hade planerat...

Mitt i allt annat så blir detta ännu mer planering, passning och dryga utgifter.
Vi fixar det. Det har vi alltid gjort. Tillsammans. Men det är svårt. Och påfrestande.

Here we go again. Kämpa på.




Och jag som skulle titta och gosa med en "riktig" bebis... :(.
Planerna för lördagen var

  1. Lämna över skötbord
  2. Gosa med bebis
  3. Krama kusifinen
  4. Jobba
  5. Gosa med bebis
  6. Jobba
  7. Ha en mysig lördagskväll.     
Redan på fredagskvällen raserades denna noggranna planering.
Mitt psyke klarar inte raseringar på det viset. Händelsen med Elvis och mitt behov för kontroll och planering knäckte mig. Hjärnan kokade över. Men inte förrän vi varit iväg med honom och jag hade fått klart för mig vad planerna för lördagen var.
Då släppte jag. Och föll.

Men jag reser mig igen. Ett tag. Tror jag.

torsdag 28 februari 2013

Hihihi...

sanra :) kolla bloggen, typ :). Liksom.

tisdag 26 februari 2013

Sjuk 50%, VAB 50%...

... så kan det bli i VABbruari. Invecklat? Japp.

måndag 18 februari 2013

japp

Gulle-Iker!! Mormors favvo ;) 

japp

Halvtid...

Efter att ha varit sjukskriven från och till sedan årets början så ska jag nu jobba fyra timmar om dagen. i alla fall fram till den siste mars. Känns ok.
 Eftersom man inte ska prata illa om sin arbetsplats på öppna bloggar och inför "hela världen", så gör jag inte det. Arbetssituationen på arbetsplatsen har dock delaktighet i min sjukskrivning. Mina kolleger är underbara,. med några undantag, och jag älskar att arbeta inom vården. Tyvärr så bidrar nedskärningar inom mitt yrke att "folket på golvet" inte pallar jobba fullt ut. Stressen är påtaglig och atmosfären dallrar av missnöje.

Det är inte min arbetssituation som är den primära anledningen till mitt mående, det vet många, men den bidrar INTE till någon förbättring heller. Jag har planer inför framtiden, jag har inte gett upp, man ska bara orka hålla ut hela vägen tills man kommer dit. Hela jag är taggad inför studier. Jag SKA studera, på ett eller annat sätt. Jag ska komma vidare och inte bli fast som städerska/uppassare/undersköterska. Mina ambitioner är högre än så. Om inte jobbet ger mig vidarutveckling och fortbildning, då får jag söka den på egen hand. Jag har många år kvar i yrkeslivet och tänkter INTE stanna där jag är just nu. Aldrig i livet.

Hela Sverige pratar om barnmorskor som stressar och inte räcker till. Det samma gäller undersköterskorna... Men det talar ingen om... Känns sådär. Vår situation är ohållbar, men vi kämpar i det tysta. Vi löser alla stressiga situationer, är det kaos så fixar vi det-på ett eller annat sätt. Vi är duktiga. Duktiga på att själva gömma vår situation... Vi räddar avdelningen, men stjälper oss själva. Som vanligt. Var är alla avvikelserapporter?? Var är alla bevis på allt som höll på att gå åt pipsvängen innan vi fixade upp situationen?
Borta
Finns inte

söndag 17 februari 2013

Att barn lätt råkar ut för förgiftningstillbud i hemmen...

... det har man ju läst, och därför är vi väldigt noga med var vi ställer flaskor och burkar av olika slag. I dag lyckas Jacob ändå skrämma slag på oss när han, i min närvaro, råkade få i sig liiite barn-tvål-finger-färg...
En liiiten mängd röd tvål slank in i munnen, det luktar ju så gott..., och effekten kom direkt.
Jacob klöktes, hostade, klöktes, grävde med fingrarna i munnen och fick panik. Tanken på någon risk för förgiftning föll bort direkt, däremot kom ju rädslan över att skiten skulle fräta hål i mun och svalj på lillkillen... Fan vet vad dessa "barnvänliga"produkter innehåller...
Upp med killen ur badet, kollade snabbt tavlan med olika tips på hur man hanterar olika förgiftningstillbud, torkade tungan och gav vätska. Vilket han totalvägrade... Det smakade starkt i munnen och mamma vill att jag ska skölja ner det?? NO WAY!
Nu börjar han hosta och klökas igen... Hm, what to do?!?  Giftcentralen? Japp.
Får reda på att risken är liten för att han ska ha skadats, MEN - håll koll. "Hostar han mer och blir hes.. då kör ni in!"
"Men mängden var ju så liten och det är ju barnvänligt?"
"Är de superdryga och löddrar mycket så kan slemhinnorna bli irriterade och svullna. Så det kan bli farligt även om det inte fräter..."
Naturligtvis...
"Ge smör! Fettet hindrar att det löddrar."
Ok...

Jacob blev nöjd när han fick tekaka med massor av smör och ett glas mjölk :). Han åt mest smör, helst med pekfingret, men det var ok just i kväll. Helt ok.

Man vaknade liksom till, lite grann.