Hon hinner inte med dagarna som går alldeles för fort fram, men hon hinner inte heller med i Jacobs tempo... hihi. Han är överallt, hela tiden, i ett rasande tempo. Nyfiken, glad och helt underbar.
För ett år sedan var man tagen av allt det nya. Glad, upprymd, nervös, trött, öm och alldeles varm i hjärtat. Man kunde sitta läänge och bara titta på den lilla nyfödda gossen som faktiskt var VÅR EGEN, och det kan man ännu. Fast inte så länge... för han är inte kvar på samma ställe mer än i ett par minuter... Man får passa på när han har somnat, och DÅ, då kan vi sitta och titta. Titta och förundras. Förundras över hur bra det kan bli. Hur fin och go han , hulliganen, är. Precis då, när han har somnat, är det svårt att låta bli att röra och lukta. Svårt att låta bli att köra ner näsan i hans mulliga och goa kind som, fast att den mest är kladdig med snor och saliv för tillfället, är så underbart len och luktar så gott.
Underbara barn. Vi har tre stycken. De är våra UNDERBARA, HÄRLIGA barn. Älskar er så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar