... jag andas, alltså lever jag...
Väntar på besked från FK om vårdbidrag, känns som att ett papper med positivt meddelande därifrån skulle ta bort 50 kg från mina axlar och kanske t o m lyfta bort tyngden från mitt bröst.
Jag har jobbat i helgen, efter en välbehövlig paus, och hade ett par trevliga dagar med trevliga arbetskamrater. Gillar mitt arbete och har världens bästa kolleger, tyvärr räcker det inte alltid hela vägen. Det tar inte bort negativa tankar om schema, hård arbetsbelastning och stress, men nästan ;).
Går in i vecka 24, barnmorskan stämplade ok i pappren, bebis sköter sig:D. Fortfarande minus 2-3 kilo sedan januari (jag, alltså;)), riktigt dåligt ferritinvärde och stressad, men annars är allt bra.
Nu ska denna svensken sätta sig och slappa i soffan (igen) och menalt förbereda mig för att arbeta fm-pass i morgon. Att gå upp kl 5 är inte riktigt min melodi...
Vill bara säga att jag har världens gulligaste kusifin-barn! Helt underbart härligt söt och charmig. Puss på er hela fam Franzén.
Och kram till alla underbara människor i min närhet. Förlåt om jag är tråkig och undviker socialt umgänge. Orkar inte just nu.
3 kommentarer:
Ta hand om dig själv i första hand, så finns vi andra kvar när du orkar!
KRAMAR!!!
PS. Ja, visst är hon supergullig?! ;)
Om någon inte förstår att du behöver all vila du kan få, så har den personen stora problem!
Vila, vila, vila!!!
Stor kram!
PS Ja Matilda är supergullig. Men jag vet minst tre andra fina flickor...
Var sak har sin tid, ge dig själv den tiden.
Varm styrkekram
Skicka en kommentar