- I familjen är vi väldigt öppna om saker och ting som händer. Vi tror inte på att "gömma" symtom, diagnoser och annat, det är oftast bättre att rätt information kommer ut.
- Jag är fullt medveten om att bloggen inte är en dagbok, jag vet vad www står för. När man söker efter information på nätet så har man ibland tur och hittar forum och bloggar som innehåller PRECIS det som man letar efter. Kanske kan jag själv bidra till att någon får ett svar eller kanske känner igen sig i det jag skriver om.
- Bloggar och forum om EDS, psykiska bekymmer, scrap och inredning har hjälpt mig MYCKET. Tar man till sig informationen på RÄTT SÄTT så är dessa väldigt värdefulla. vill dock varna för Familjeliv och liknande... De bara förvränger och missleder.
Ibland hittar man PRECIS den läsningen som man söker. Man ryser över hela kroppen när man inser att detta kunde man nästan ha skrivit själv... Tänk att det finns andra där ute som är i "samma" situation som du. Hon/han måste ju veta PRECIS hur och vad du känner. En blandad känsla av glädje och sorg. De måste ju må likadant som jag... de har samma eller liknade fighter som vår familj har.
------------------------
A från BUP ringde och frågade hur läget var i mellandagarna, en stor kram för att hon ringde:). Hon ville kolla lite eftersom det gått några veckor sedan den nya medicinen sattes in. Jag svarade "ANNORLUNDA". Hon undrade om det var bra eller dåligt... Och jag kunde inte riktigt svara på det. Det är "annorlunda", men inte nytt-annorlunda. Bara annorlunda om man jämför med hur läget var för en månad sen. Absolut inget nytt under solen. En välbekant sinnesstämning som brukar återkomma i perioder.
A ville ändå att jag skulle försöka förklara. Hmm.. men det är ju både och, liksom. Både bra och dåligt. Bra: Amanda vill iväg med kompisar, vågar ta bussen själv och är full av energi. Dåligt( vet inte om man ska kalla det dåligt...mindre bra, kanske): Dalarna är inte så djupa, men istället så svänger det 5 gånger om dagen. Vill/vågar inte sova själv. Är aggiterad och svart i blicken vid minsta motgång.
Fem olika möten av olika slag väntar nu i januari, och då handlar det bara om skola och BUP. Vi väntar dessutom på tid hos: hudläkaren(EDS-diagnos för S), läkaren på barn-, och ungdomshab och lite annat smått och gott. Fullt ös direkt, det är lika bra;).
4 kommentarer:
Jag tycker du ska skriva vad du vill och du behöver i din blogg. Så länge du själv inte känner att du lämnar ut för mycket är det inget problem, eller hur? Och som du säger - när man är mitt upp i något är det underbart att få kontakt med andra människor i liknande situationer. Så att man inte känner sig ensam.
Och vi som känner er och bryr oss om er uppskattar att få uppdateringar med jämna mellanrum. Ibland är det lättare att lägga ut en sak på bloggen än att ringa upp en massa människor och säga "jag mår så här".
KRAMAR!!!
Tack för dina kommentarer hos mig. Jag kommer att börja följa dig också. Lycka till med allt.
Jag håller med Anna! Själv tycker jag det är mycket lättare att skriva. Vad du vill skriva är ju helt din ensak, sen får läsaren välja själv. Det är ju själva grejen med en blogg.
Jag beundrar dig för att du kan vara så öppen som du är!
Stor kram med hopp om att allt blir bättre under 2010!!!
Jag tycker att det är oerhört bra av dig att skriva så öppet om er vardag, precis som du skriver så kan många med samma problem identifiera sig med er och därmed få hjälp. Det är lite så jag tänker med min blogg, att dela med mig av min vardag och mina tankar för att i bästa fall kunna inspirera andra!
Ett stort tack för dina fantastiskt varma ord, de värmde så mycket! Jag läser ofta här men är dålig på att lämna spår efter mig då jag ofta är låg.. Men du ska veta att jag följer din och din familjs kamp! Och jag gläder mig åt att det verkar vara lite bättre med er nu!
Varm kram!
Skicka en kommentar