... men får sån fruktansvärd panik... Jag är inte redo... Hela kroppen gör uppror.
Natten har varit jobbig, det är väl sant som de säger; när man kan slappna av lite grann efter en kris så hinner allting i fatt dig. Sanning med modifikation egentligen, kan inte slappna av än. Eller jo, till viss del. Men faktum kvarstår: hjärnan är kola, minnet har semester och handlingskraften har tagit tjänstledigt på obestämd tid. Vem är chef egentligen?
Hjärnan påpekar att jag kanske borde dammsuga, eller åtminstone stryka eftersom Rickard sköter dammsugningen... Japp, borde, men förlängda benmärgen och signalerna har jullov, vi tar det en annan dag. Det också.
Sen kommer nästa utmaning. Just nu är det vinterlov, men det varar inte för evigt. I januari tar vi nya tag, HÄPP! Hm...
Men antagligen så har kroppen lagom till den datumen repat sig och står redo i startgroparna. Det är ju så man fungerar! Då är man redo för att slåss och kämpa, precis som så många gånger förr. Och när den fighten är avklarad, vunnen eller inte, så kommer samma gamla verkligehet och nockar dig bakifrån. Smack... Ner i backen med dig! Någon superwoman finns inte, det tror man bara... tills att bensinen tar slut.
Vi har haft en underbar jul :D. Med släkt och vänner, precis som det ska vara. Vi behöver ALDRIG känna oss ensamma och icke-älskade. Alla bryr sig och alla är så underbara. TACK för att ni finns! Tack även till alla er som vi inte träffat under julen:)! En kommentar, ett telefonsamtal eller sms betyder så mycket mer än vad man tror. Tanken räknas, önskar att det var jag som kom på de kloka orden. :)
Fina julklappar, god mat, trevlig sällskap... ja, vad kan man mer önska sig? En miljon hade inte varit fel..men aldrig skulle man kunna byta allt detta mot pengar...
Vi har, som sagt, världens bästa grannar. Tack för era spontana middagsbjudningar!:) Hade väl aldrig trott att en gemensam soppmåltid skulle kunna värma (inte bara magen utan också hjärtat) på detta sättet. Glada skratt, leende och gemenskap... Det går rakt i i hjärtat.
Mat, sång, frågesport och gemenskap= I like!
På julafton serverades kalkon, SLURP! Tänk er tallriken...: kalkon, potatis, rödkål, brysselkål, äpplemos, gelé och MASSOR av sås! ÅH, SÅ GOTT!! Efter julklappsutdelningen serverades Brylépudding... Smälter i munnen... GOTT!! Gissa om familjen Höglund var fyllda till bristningsgränsen när det var dags att åka hem! Mätta, nöjda och glada. En underbar kväll med god mat, mamma, pappa och lillebror, helt underbart!
Är det konstigt att man får dåligt samvete?!;)
HUR kan man sitta och må värdelöst lågt när man har allt detta(och så mycket mer) runt om sig?? Vad hade man gjort utan allt detta? Det är en tanke som skrämmer. Hur gör alla dessa stackare som inte har detta rika liv som jag, trots allt, faktiskt har?? Hur håller de sig ovan ytan?
TACK än en gång för att ni finns i mitt liv! Jag nämner er inte vid namn för ni är så många, älskar er och era mail, sms, telefonsamtal och kramar! Och naturligtvis alla "face to face"-samtal.:)
GOD FORTSÄTTNING!
:D
3 kommentarer:
Här kommer då lite kloka ord från en av mina kollegor, fast jag tror de härstammar från en mycket klokare äldre släkting till honom:
"Var och en har rätt till sitt eget lidande."
Låter kanske lite knäppt, men han har en poäng. Det finns alltid någon som har det sämre, och visst kan man få dåligt samvete över att man mår dåligt då. Fast -- det hjälper ju inte en att må bättre. Eller hur?
Jag har också mina dåliga dagar, och jag har inte på långa när den oron över barnen och deras tillvaro som du har. Men det är nog inte meningen att någon människa alltid ska vara helt uppåt, för så fort ett större problem försvinner har man tid att oroa sig för något mindre. Det var nog så "gud" tänkte det från början. (Sadist!!!) Kanske har med balansen i världen att göra.
Så ta du dig rätten att må dåligt och oroa dig. Bara du inte glömmer bort att det finns ljusglimtar också. :)
KRAMAR!!!
Glömde ju säga:
Tack för att du finns i mitt liv och alltid har gjort det. Du - och tanken på dig - förgyller min dag.
xoxoxo
Jag känner så väl igen det du beskriver, allt går bra och man känner sig redo, och PANG- gör sig verkligheten hörd igen.
Tack så oerhört mycket för dina fina ord hos mig, de värmde mycket! Jag är inne i en låg period nu, och tack vare ord som dina känns det lite bättre, jag känner mig lite mindre ensam och orkar fortsätta kämpa lite till.. Jag ska lägga till din fina välskrivna blogg i min följa-lista :)
Ta hand om dig!
Varm kram!
Skicka en kommentar