... och Lotta färgar håret... Mellanblond står det på paketet, vi får väl se om det överensstämmer med verkligheten. Just nu känns det mest kladdigt och kliigt, men jag är inte orolig. Blir det inte bra så finns det andra möjligheter...och andra färger.
Min egen hårfärg kommer inte att visas för andra förrän min ålder nått dit där den hårfärgen passar sig...
Pga att vi fick barnen tidigt så har jag aldrig haft åldersnoja eller dylikt, vi har alltid varit yngst på föräldramöten odyl. På mina arbetsplatser har jag tillhört de yngsta, ibland varit DEN yngsta.... tills nu...
Vi är fortfarande yngre än de flesta av Sanras klasskompisars föräldrar, men på arbetsplatsen tillhör man plötsligt en av de vana, nånstans i mitten. En av de där med stora barn, livserfarenhet... en av de där som befinner sig nära det där magiska talet... Som man förr tyckte tillhörde Ålderdomen...
Ni vet, det magiska 4 0.
NU har denna svensken känningar av åldersnoja. Mina föräldrar befinner sig, enligt mig själv, fortfarande i 40-årsåldern... Men det funkar inte... Jag är 37... 37 år...
Att många av mina nära och kära, bästa vänner, också befinner sig i samma ålder tänker jag aldrig på. Vi känner ju oss som 25!! Känner liksom inte att DE är gamla... Men jag är... inte gammal, men .... mycket äldre än vad jag känner mig.
Jag är 38 och känner mig som 18 när jag är med mamma och pappa. Inte är jag så vuxen som de var när de var runt 40?? Inte är jag så självständig och klok som de var (och alltid har varit)??
De visste ju allt...det gör inte jag... vill inte veta allt.
Inte kan jag lära mina barn allt det där som de måste veta...
Sanra är 18... Snart 19... har jag(vi) lärt henne allt hon måste veta som vuxen?? Min lilla underbara tjej är vuxen...ÄR DET KONSTIGT ATT MAN HAR ÅLDERSNOJA??? Hon tar studenten till sommaren, en fest som ska bli ett minne för livet... Kan jag fixa detta? Kan jag göra detta till ett lyckligt minne med allt vad hon önskar?
Vår minsta är 15... Hon ska välja och söka till gymnasiet... Redan vid skolstart börjar kraven och de blir bara större. Nu ska hon välja för sin framtid... Hon ska slåss med andra om plats på den utbildning som hon önskar... Hon närmar sig vuxenlivet med stormsteg. Vår lilla loppa. Vår minsta...
2 kommentarer:
(((KRAMAROM)))
Om du frågar dina föräldrar kände de förmodligen precis likadant när de var i vår ålder. Och dessutom tycker de säkert också att de fortfarande är 25, precis som vi. ;)
Och du gör ett bra jobb, vännen. Dina tjejer är underbara och det är bästa betyget till dig som mamma. Om 20 år (när du är 27...) kommer de att ha lika tät kontakt med dig som du har med din mamma, och då kommer du att veta att du har lyckats!
Precis!!! Stor kram från en till med åldersnoja!!!
Skicka en kommentar