...men det är nog bara att inse... Det var hon, hon och ingen annan av oss kusifiner, som fick det arvet... ICKE jag..;)
Jag bakar sällan, varken kakor eller bröd. Fick för mig att prova med surdegsbröd... Vet inte vad jag tänkte, allt som tar mer än ett par timmar är inget för mig...Öhhh, detta tar mer än ett par timmar...
Dessutom glömde jag att "mata" deghelvetet i morse, vilket ledde till att smeten luktade spya...
"Ingen fara", säger vana surdegsbagare... Bara att slänga lite och mata degen... ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRK...
Den åker i soporna NU. Det finns personer som bakar for a living, tänker fortsätta att bidra till deras utlandssemestrar...
3 kommentarer:
Surdeg är svåååååårt. Säger jag som älskar att baka och nästan aldrig misslyckas. Men surdeg - det är som att lära sig ett helt nytt språk. Ett svårt, som man inte fattar ens några ord från. Det kanske ser ut som en vanlig bakning, men det är det inte alls. Har fortfarande inte riktigt lyckats, och känner att... tja... som du. Det finns andra som bakar finfina surdegsbröd som jag kan köpa. Så kan jag koncentrera mig på annat så länge. Och dessutom äter jag ju inte särskilt mycket bröd, så varför ska jag ha kylskåpet fullt med surdegsstarter?
Och ändå står det kvar en liten burk, för när jag skulle slänga den så var den liksom helt perfekt. Syrlig och bubblig. Så jag hällde över en skvätt i en mindre burk. Kanske kanske jag kan lära mig nån dag...? (matar den typ var tredje vecka när jag kommer ihåg det)
Hahahahahaha!!!! (Oj, förlåt... Men jag känner igen mig, liksom. ;))
Jag försökte mig på att baka med surdeg när vi bodde i Lund (för lääääängesedan), och det misslyckades totalt. Så sedan dess sponsrar jag också surdegsbagarna. :D
PS. Du är för söt du. <3 KRAMAR!!!
Skicka en kommentar