måndag 6 juli 2009

Bakslag på G?...

...nej, tack.

Det går verkligen inte att jobba på halvfart på min arbetsplats.
Fullt ös...hela tiden.
Har underbara kolleger...verkligen helt underbara.

Men helt hundra är det inte i allafall. Är inte riktigt på topp...liksom. Behövs inte mycket för att denna svensken ska ta skydd.
Hårda ord (behöver inte vara riktade mot mig), stress, upprörda människor... Inte min melodi just nu.
Konflikter har jag aldrig gillat, är egentligen ganska mesig;), och nu gömmer jag mig de kommer upp.
Får ont i magen...kryper i hop...typ. Eller så flippar man och blir precis tvärtom... Tvärarg och irriterad. Noll stubin.
Lite labil...
Stressad? Japp. Inuti.

2 kommentarer:

Maria Strandqvist sa...

Tempot på jobb är ofta högt och jag håller med dej! Absolut finns det människor på vårt jobb som inte klarar av stressen och blir otrevliga istället. Det är ofta lättare "för vissa" att kasta ur sig stygga saker iställer för att peppa och berömma. Ofta får man ta sådan skit.
Mår man då inte bra så fixar man inte detta lika lätt!
Lotta, du är en jätteduktig undersköterska så har egensklaper som både sympati och empati vilket är få förunnat. Du har äeven kunskapen, styrkan och snabbheten. Alla pusselbitar som behövs på en akut avdelning.
Jag tycker på allvar att det är dax för dej att komma till vårat helglag där stämmningen är lite mer tillåtande och god.
Stå på dej tjejen, du fixar detta!!!

kramisar Mia

Anonym sa...

Lotta kära vän!
Vi har ett jobb som mer än andra kräver mycket energi från en personligen. Men man får i dessa ögonblick fråga sig varför man är där. E det för att blidka dina arbetskamrater eller patienterna? Jag vet att du är en klippa på det du gör jag har ju själv legat där , du är trygg och lugn och utsrålar kunskap. Glöm aldrig varför du jobbar här! du jobbar här för att du behövs. Hårda ord stress och annat lägg det på en hylla slå dövörat till och ta ett djupt andetag och gå in på rummet och gör det du gör bäst, var du!!!!
Livet är inte alltid lätt och man känner sig inte alltid på topp, och vet du vad det är pågrund av dalarna som vi kan se topparna. De människor som aldrig har dalar har heller aldrig några toppar!
Kramar i mängder en som vet att du kan.
Magda