...i alla sina dagar!
Kom att tänka på att Rickard och jag träffades för 20 år sedan... Hur kan detta vara möjligt när jag bara är 25??... NOT!
Jag är ju inte 25 längre! ÅLDERSNOJA? Kanske. Eller bara ett uppvaknande.
Tänk att det fortfarande kan pirra i mag-gropen efter 20 år. Att man kan bli alldeles varm och le för sig själv bara genom att tänka på honom eller när jag får ett av hans många sms...
Vad är då hemligheten? Finns det en hemlighet? Eller är det ödmjukhet inför varandra som är EN AV de viktigaste pusselbitarna?
Kan inte känna att vi behövt kämpa oss blodiga någon gång under dessa åren, medan andra då säger att det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva kompromissa och komma överens.
Visst har man olika åsikter om mycket... Men det kan man väl tycka är sunt. Vad tråkigt livet vore om man aldrig behövt "diskutera"...
5 kommentarer:
Jag tror tricket är att man inte ska förvänta sig "förälskelse" och harmoni varje dag av sitt liv. Sånt går upp och ner (just nu upp!!! ;-)), men att det går ner behöver inte behöva att allt är slut -- det kommer ju igen, fast på något nytt sätt. Om du vet vad jag menar. Ser ju på vissa kompisar att de vid första grälet bestämmer sig för att det måste vara fel på relationen. Snacka om att ha fel förväntningar!!!
Sen har vi ju väldigt bra förebilder hos våra föräldrar också, eller hur? ;-)
PUSSOKRAM!!!
Det låter som en ljuvlig saga. Önskar jag kunde komma in på min vita springare....
GRATTIS! Bra jobbat!
Inte många som lyckas nuförtiden. Tror det är vad de flesta drömmer om egentligen.
Härligt!
Visst är det underbart ;)
:-)
Skicka en kommentar