måndag 5 mars 2007

Hur tröstar man...

Hur tröstar man en tonåring med brustet hjärta?
Jag vet precis vad hon INTE vill höra: "allt ordnar sig", "det kommer flera", "sånt är livet"..
etc..etc.. Allt det där vet hon ju, men just nu känner hon inte för att vara logisk. Just nu känner hon bara sorg och tomhet.

Hon är tack och lov inte hysterisk och förtvivlad, kanske har hon haft det på känn, kanske var det så att han bara hann först.? Hur som helst; ont gör det, ont kommer det att göra ett tag. Ett år kan ju inte bara raderas, det ska det inte heller. Minnen är bra, erfarenheter likaså.

Man ska bara få lite distans...

Älskar dig, snäckan!;-)

1 kommentar:

Anna sa...

Kram till snäckan! Och hennes mamma!