Efter en jobbig höst och vinter så hoppas vi nu på en smidigare vår...
Man upptäcker plötsligt hur liten och, till viss del, hur maktlös man är när barnen inte mår bra. Hur frustrerad, arg och förtvivlad man blir samtidigt som tigrinnan inom dig växer och växer och....
Visst alla har vi våra perioder, speciellt i tonåren. Men vissa har en mörkare tid än andra.
Att barn, man är trots allt barn när man är 12, kan vara så elaka... Man är liksom inte beredd på denna uträknade mobbing som kan förekomma. Hård ord, hårda blicka och denna nykomna mobbingen via sms och msn. Och Lunarstorm.
Det är inte bara orden i sig; de orden som våra föräldrar höjde på ögonbrynen för är idag ofta förekommande. Men att sprida lögner och frysa ut... Att få med sig så många som möjligt...
Att säga och skriva ut sitt HAT mot en person offentligt så att alla kan se.
Att anledningen till mobbingen ofta är en struntsak... Som att man inte ville följa med de andra till stan just den dagen. Men sen ångrade sig och gick ner med nån annan.... Att detta var en dödssynd visste vi inte.
En struntsak som denna kan innebära att den som drabbas tillslut sjunker längre och längre ner. Skolbytetblir ett faktum eftersom skolan sköter saken uruselt. Samtidigt ser man som förälder hur barnet blir mer och mer aggiterad, möööööööörk i sinnet och till det yttre coh till slut faller
i hop i en hög...och det samma gör du.....fast det kan du inte visa.....inte för barnet, du är barnets enda hopp och som förälder är det ditt stora uppdrag i livet att slåss för ditt barns liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar