...men denna kändes så äkta på något vis.
Jag är vaken men blundar ändå
Är under ytan tills kroppen blir blå
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
När jag blundar
Hur kan man tappa orken att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Nästan alltid där jag vill
Jag blundar
Och håller andan lite till
Tiden stannar
Martin Stenmarck
3 kommentarer:
*KRAMAROM*
Skickar en kram....du får en riktig nästa gång vi träffas.
mmmm det e sant men du som jag srev efter allt regn kommer faktiskt solen även om det kan kännas som en evighet ditt. men när du känner de första solstrålarna på din fräkniga näsa det e då du vet att det har vänt och att allt kommer att bli bra. behöver du en vän som hjälper dig paddla ett tag så ring det vet du.
Kramis magda
Skicka en kommentar