Framtiden...

... är så väldigt oviss just nu. Jag vet inte om jag kommer att kunna arbeta kvar inom vården, mitt yrke sedan -90,som alla vet så är undersköterska inget framtidsyrke. Lite oroligt och sorgligt är det ju, men jag är öppen för förslag, jag tror att jag kan passa in på andra ställen.
Ibland sitter jag och tänker på hur mycket jag har lärt mig genom åren som undersköterska. Åren på intensivvårdsavdelningen gav mig mycket kunskap, man lärde sig nya saker hela tiden. Att vårda en sjuk människa i respirator innebar för min del att jag ville lära mig ALLT om detta. inte bara hur personen skulle skötas, utan även VAD som händer i kroppen och VARFÖR. Sjuksköterskor, läkare och undersköterkekolleger på IVA var fenomenala lärare. Jag lärde min massor, och gissa om det är bra nu när man helst ska vara frisk för att kunna vara sjuk. Som patient ska man helst sätta diagnos på sig själv...

Vad skulle jag gjort utan den där lille treåriga busen som ständigt avbryter mina funderingar? Han hindrar mig att försvinna in i jobbiga tankar.

Och se på fan.. Hon har målat naglarna!

I ett försök att få mig själv att sluta att bita på fingrarna ( inte naglarna, det är ju äcklig), så gav mig på nagellacken... Just nu biter jag så mycket att fingrarna svullnat och blöder...